måndag 29 juli 2013

Infartsignaler Radeburg nord

Så här ser den norra infarten till Radeburgs station ut, sedan jag installerat nya signaler. Ovan syns hur mittenspåret, som är en del av den dubbelspåriga huvudlinjen, har grön infartssignal. Försignalen visar att även nästa signal, som är utfartssignalen från stationen, är grön.
 Och här kommer F-tåget på väg in mot stationen.
En stund senare anländer regionaltåget längs den enkelspåriga bibanan. Som framgår av bilden är infarten till stationen fri. Försignalen visar emellertid att stopp är att vänta vid nästa signal, vilket inte är förvånande, då detta tåg slutar i Radeburg. Loket gör här förbigång eller ersätts av ett nytt lok, och tåget vänder sedan och går tillbaka norrut.

Samtliga signaler på bilderna har tre lägen. Huvudsignalerna, som alltså har två okopplade vingar, kan visa Hp0, Hp1 och Hp2, det vill säga stopp, kör och kör varsamt/långsamt. Försignalerna har motsvarande lägen, dock givetvis indikerande vad nästkommande huvudsignal visar.

Försignalerna har förutom lyktor som kan visa gult/gult (vänta stopp), gult/grönt (vänta kör sakta) eller grönt/grönt (vänta kör) en orange skiva, som fälls när signalen visar vänta kör.

Formsignaler av denna typ är i Tyskland på sina håll ännu i bruk.

måndag 22 juli 2013

Polisen

Det ser ut att vara en mycket lugn morgon på Bahnhofstrasse i Radeburg...

söndag 21 juli 2013

Ny underjordisk station


Tågbloggen har tidigare berättat om skuggbangården på Radeburganläggningen - en underjordisk, dold station som får representera hela den stora värld som rimligtvis måste finnas bortom den synliga delen av anläggningen. Här kan tågen parkeras i väntan på att åter dyka upp i Radeburg med omnejd.

Nu har en ny skuggbangård anlagts. Även om den för närvarande inte har fler spår än den förra finns nu till skillnad från förut möjligheter till en om inte obegränsad så dock omfattande utbyggnad av stationen - en utbyggnad som med all säkerhet snart kommer att bli nödvändig för att möta den förväntade trafikstegringen.


lördag 20 juli 2013

Goda ångloksnyheter

Renoveringen av ångloket E 10 1747 i Katrineholm, som Tågbloggen vid flera tidigare tillfällen har haft nöjet att kunna berätta om, går framåt.

Provtryckningen har enligt uppgift genomförts med gott resultat, och förhoppningen är att loket ska kunna köras igen redan i oktober!

Från Tyskland inkommer den glädjande nyheten att det legendariska loket 01 105 har återställts och nu åter körs. 01 105 förstördes i en förödande brand vid järnvägsmuseet i Nürnberg för några år sedan.

2011 hade det utvändigt renoverats, och fanns att bese på det årets Märklindagar i Göppingen. Sedan dess har det genomgått en total upparbetning vid ångloksverket i Meiningen, och är nu alltså åter i trafik. 01 105 har nu fått ett DB-utseende, med små rökskärmar.

Loket kommer att besöka Göppingen under detta års Märklindagar i september - denna gång under ånga.

Tågbloggens utsända kommer givetvis att rapportera från 2013 års Märklindagar.

lördag 13 juli 2013

Lübeck-Marseille del 4


Köln-Paris-Marseille

Den gränsöverskridande trafiken mellan Tyskland, Belgien och Frankrike är snabb, effektiv och bekväm. De så kallade Thalys-tågen går hela sträckan Köln-Paris, en resa på omkring 3 timmar 20 minuter.

Kölns Hauptbahnhof ligger mitt i staden, alldeles intill domen och nära Rhen. Bron över floden, Hohenzollernbrücke, är vacker. Den första bron stod färdig 1911 och bestod av två parallella järnvägsbroar och en vägbro. Den förstördes under kriget. På den återuppbyggda bron finns inte längre någon bilväg, däremot en gång- och cykelväg och numera tre parallella järnvägsbroar. 

Thalyståget från Köln går till Paris Gare du nord.


Tågen söderut, mot Marseille, avgår däremot från Gare de Lyon.
De gamla franska stationshallarna är ofta mycket vackra, med sina spetsiga tak och luftiga, ljusa arkitektur. Stationen i Marseille är inget undantag:
Snabbtågen i Frankrike, TGV,  är naturligtvis också imponerade. Resan Paris-Marseille tar omkring 3,5 timmar. En skillnad mot i Tyskland är dock spårangivelserna. Medan DB meddelar från vilket spår ett tåg går redan i de förtryckta tidtabellerna, väntar SNCF till 20 minuter före avgång, vilket får till följd att resenärerna otåligt väntar på besked framför tavlorna med avgångstiderna.

fredag 12 juli 2013

Lübeck-Marseille del 3



Ruhrområdet

Ruhrområdet är kanske inte det första resmål som kommer i tankarna inför semestern, men för den järnvägsintresserade finns här en hel del intressant att se. Att åka tåg i det tättrafikerade området är spännande i sig. Därtill kommer en del sevärdheter, som tågturisten inte bör missa.

Strax utanför Bochum finns ett mycket finns järnvägsmuseum, inhyst i den gamla lokstationen (Bahnbetriebswerk, BW) Bochum Dahlhausen.

Här finns många fina lok och vagnar, som detta ånglok BR 38, ett preussiskt lok från 1918 som fortfarande används i trafik av museet.

BR 66 hör till de ånglok som nykonstruerades i Västtyskland efter kriget. Det anses allmänt vara en mycket lyckad modell - men dessvärre kom loket för sent. Framtiden tillhörde diesel- och elloken, och BR 66 byggdes bara i två exemplar.



De sista exemplaren av E 94 byggdes också efter kriget, även om modellen är äldre. Just detta lok är från 1942.

Till museets stora fördelar hör att det är en levande miljö. En del av fordonen används fortfarande, och på området finns all den infrastruktur som behövs för att köra och underhålla ångloken: vattenhäst, kolkran, slaggrop, sandtorn etc.

 

I det närbelägna Gelsenkirchen finns en annan sevärdhet: Märklinanläggningen Deutschlandexpress. Anläggningen försöker visa tyska miljöer och landskap från norr till söder, från det platta Nordtyskland till Alperna.

Deutschlandexpress är förstås inte lika imponerande som MiLuWa i Hamburg. Gestaltningen av landskapen är inte alltid så fulländad som man kunde önska, och tyvärr  börjar anläggningen också bli lite sliten. Men den är ändå trevlig och värd ett besök.



Vinberg, borgruin och flod, ett vackert mellantyskt landskap i sammanfattning.

torsdag 11 juli 2013

Lübeck-Marseille del 2

Hamburg-Kassel

I Tyskland förs liknande diskussioner om järnvägen som i Sverige: tågen klarar inte vintern och ibland inte heller sommaren (då luftkonditioneringen slås ut), förseningar är inte ovanliga och så vidare.

Men trots detta finns det ännu vissa saker som imponerar med die Bahn. En sådan är att platsreservationer är synliga för alla resenärer på en liten skylt i anslutning till platsen. På det sättet vet den som inte har platsbiljett vilka platser som är upptagna mellan vilka stationer. Förr i tiden sköttes detta system med små lappar, som ombordpersonalen stack in i därför avsedda hållare ovanför sätena. I dag har det moderniserats, och reservationerna redovisas i en digital display.

En annan beundransvärd detalj är de vikblad som finns vid varje plats på de lite mer prestigefyllda fjärrtågen. I dessa redovisas var och när tåget gör uppehåll, samt vilka anslutningar som finns från respektive station.

Mäkta imponerande är också att man i samband med att tidtabellen antas en gång för alla tycks ha slagit fast från vilket spår som ett visst tåg vid en viss station går. Detta redovisas exempelvis på de stora tidtabeller som finns anslagna på varje station och på DB:s hemsida. Jag antar att det även här kan förekomma spårändringar, men vid mina resor i Tyskland stämde de förannonserade spåren.

Ytterligare ett faktum inför vilket man endast i respekt kan lyfta på hatten är att det på större stationer i Tyskland görs specifika utrop på varje perrong! Det innebär till exempel att när ett tåg har ankommit till stationen, välkomnas resenärerna och anslutande tåg ropas genast ut.

Kassels Hauptbahnhof har en huvudbyggnad som byggts efter kriget, men innanför fasaden finns fortfarande en del av den gamla stationen bevarad. Numera har stationen, även om den fortfarande är en "Hauptbahnhof", dock förlorat något i betydelse eftersom fjärrtågen i första hand angör stationen Kassel Wilhemshöhe (en synnerligen ful station som jag inte tänker visar några bilder på)
Kassels utan tvekan främsta sevärdhet är slottet, parken och parkanläggningarna Wilhemshöhe. Här finns bland annat de i slutet av 1700-talet anlagda, komplicerade och vackra vattenspelen. Vid bestämda tidpunkter släpps vattnet på, och rinner och forsar sedan över en rad mer eller mindre spektakulära anläggningar innan det når den stora fontänen framför slottet. Alldeles nyligen sattes Wilhemshöhe upp på Unescos världsarvslista.

onsdag 10 juli 2013

Lübeck-Marseille


Eftersom tåg enligt min mening är det enda verkligt värdiga och anständiga sättet att resa på, försöker jag att i möjligaste mån välja järnvägen under semesterresorna. I några avsnitt ska jag i ord och bild skildra en resa från Östersjön till Medelhavet - med uppehåll vid några ur järnvägssynpunkt intressanta besöksmål.

1 Lübeck-Hamburg

Under medeltiden var Lübeck en mycket betydande handelsstad i Östersjöområdet. I dag är det en småstad där det inte verkar hända alltför mycket, även om de gamla kyrkorna och den berömda Holstenporten minner om ett storslaget förflutet.



Järnvägsstationen är fin. Traditionsenligt är den byggd i tegel och som sig bör stannar tågen i en vacker hall.

Om Lübeck har sin storhetstid som handelsort bakom sig, så är den näraliggande storstaden Hamburg fortfarande en betydelsefull hamnstad.



Järnvägsstationen här är mäkta imponerande.

I Hamburg finns också det världsberömda och mycket storslagna Miniatur Wunderland, en gigantisk, eller kanske rättare flera gigantiska, modelljärnvägar.
Sedan öppningen 2001 har  MiWuLa haft över 10 miljoner besök(!), och att det har blivit en av stadens främsta turistattraktioner är också tydligt. Det finns ett kösystem eftersom bara ett begränsat antal personer släpps in åt gången. Just nu byggs ett särskilt väntrum. Att köpa biljetter med insläpp en viss tid är också möjligt.

Besökarna är i alla åldrar och från alla delar av världen - och könsfördelningen tycks dessutom jämn, vilket tyvärr är ovanligt i modelljärnvägssammanhang. 

Anläggningarna är imponerande. Storleken bidrar naturligtvis till detta, men även kvaliteten är högre än vad jag hade förväntat mig. Trots storleken har man gjort sig mödan att gestalta många trevliga detaljer.

Utställningen är uppdelad i olika avsnitt som ska föreställa olika länder. Mest imponerande är kanske Schweiz, med sina gigantiska berg.


Andra delar föreställer Tyskland, USA och Skandinavien. Ett Italien-avsnitt är under uppbyggande.