fredag 30 april 2010

Modelltåg rockar

De flesta kanske inte omedelbart associerar modelltåg med Rock 'n' roll eller med musikaliska giganter inom populärmusiken. Men kombinationen är långtifrån ovanlig. Bruce Springsteen, Johnny Cash, Neil Young, Frank Sinatra och Rod Stewart är eller var alla hängivna modelljärnvägare, uppger der Spiegel.

Inte för att det är något fel i att bli förknippad med Stig Helmer-typen, men i alla fall.

onsdag 28 april 2010

Fågelperspektiv


En bild som visar den bergigare delen av anläggningen och som ger en god överblick.
Det finns två vändslingor, en i det övre och en i det nedre planet (metallrälsen). Dessa vändslingor mynnar sedan ut i var sin ände av stationen (annars hade det ju bara gått att vända en gång och sedan aldrig mer). Dessutom den dubbelspåriga huvudlinjen, som i grunden är en rundbana. I den övre vändslingan finns en bro, i övrigt kommer allt att ligga dolt i bergen.

Inom kort hoppas jag kunna provköra även denna del av banan, inklusive den långa och branta uppfarten som skymtat på tidigare fotografier.

Någon form av nödluckor och skydd mot allvarligare katastrofer måste nog också byggas. Ett tåg som störtar ned från den övre vändslingan vill man inte vara med om.

lördag 24 april 2010

Stationen igen


En ny bild på stationen visar att arbetet fortskridit ytterligare något litet. Plattformarna ska anläggas längst till vänster och mellan spår 2 och 3, därav det större avståndet mellan dem.

Längst bort i bilden, alltså framför kurvan, kan det kanske byggas en lokstation. Sådana tar dock stor plats...

Dessvärre upptäckte jag i dag att jag i någon mån lyckats förtränga sektioneringen, som dessutom egentligen är illa genomtänkt eftersom sektionerna s a s går på tvärs och inte längs med rälsen. Några ytterligare rälsskarvar måste därför tillskapas i sektionsfogarna. Och för att detta ska var möjligt måste jag skaffa ytterligare skarvbleck. Egentligen borde jag ha så de räcker, men de små, små sakerna har en tendens att mystiskt förvsinna (förvandlas?).

Dessutom måste någon gång räls till banan upp till bergen skaffas. Det saknas kanske fyra, fem meter. Sedan vidtar provkörningar även på denna del av anläggningen. Det blir spännande att se hur loken klarar den branta stigningen.

onsdag 21 april 2010

Saknar ni också järnvägskupén?


Kupé heter SJ:s tidning som brukar finnas gratis på tågen, vanligen placerade i fickan på den framförvarande stolsryggen - en placering som naturligtvis hade varit omöjlig om vi fortfarande rest i kupéer.
Bortsett från i sovvagnarna verkar de vara borta.
Men för inte så länge sedan dominerade de och en gång i tiden var de, åtminstone i Europa, allenarådande i första och andra klass.

I USA har man alltid rest som vi gör i Sverige i dag, det vill säga i salongsvagnar. Men i Europa färdades vi i små rum, i kupéer, som dessutom länge saknade förbindelser med varandra. Från början fanns det ingen korridor utan varje kupé hade sin egen dörr ut.

Järnvägskupén var en överföring av förhållandena i hästvagnen/diligensen, där resenärerna satt mitt emot varandra.
Wolfgang Schivelbusch har redogjort för detta och annat som har med kupéerna att göra i sin bok Järnvägsresandets historia. Han menar att vad som en gång fyllde sitt syfte i hästvagnen, alltså att passagerarna satt vända mot varandra, egentligen förlorade sin funktion i järnvägsvagnen: den kommunikation, det samtal, som förefallit naturligt i diligensen, ville inte uppstå mellan de fullständiga främlingarna i järnvägskupén. Ändå bestämde man sig i Europa för att alla vagnar skulle inredas med kupéer.

Kupéresandet har också intressanta psykologiska aspekter och eggade resenärernas fantasi, ty i det isolerade rummet var man verkligen instängd med främlingar, åtminstone fram till dess att sidokorridoren uppfanns. Vad som helst kunde hända, och hände också. Flera kupémord fick stor uppmärksamhet på 1800-talet - och satte fokus på problemet med att det saknades kommunikation mellan kupéerna. Så småningom infördes sidogången, vilken kan sägas kombinera kupévagnen med den amerikanska genomgångsvagnen.

Känslan av att vara instängd och utlämnad åt främmande människor beskriver August Strindberg på ett utmärkt sätt i en av sina prosabitar från 1890-talet:
"Under hela fyrtioåtta timmar har jag suttit som fånge i en järnvägswaggon" skriver han och beklagar sig först över hur han måste stå ut med sina medpassagerare:
"Till en början avskydde jag dem bara, ty de störde mig, dessa varelser, som tvingade mig lära mig deras anletsdrag och med våld nödgade mig att åhöra deras samspråk... "
Så småningom intar dock författaren en mer försonlig ton:
"Lösryckta från sin vanliga levnadssfär ... ingåvo de mig ömkan"
När passagerarna, utmattade och fjärran från sina hem slutligen somnar, faller de in i ett ursprungligt, djuriskt tillstånd och drömmer sig bort från den otrevliga järnvägskupén. De har
..."återfallit i djurens eller vildens tillstånd och drömma om gröna betesmarker, eller kanske också ett gott mord, en våldtäkt eller ett incestbrott!"

I dag utsätts vi inte lika intensivt för våra medresenärers ansikten, ty de sitter med ryggen mot oss eller vid sidan om. Vi behöver inte oroa oss för var vi ska fästa blicken och inte hålla upp vår medhavda tidning som en skyddsbarriär mot främlingarna. Vi kan i lugn och ro läsa kupé. Och ändå kanske sakna den påtvingade intimiteten i kupén.

Bilden är hämtad från en broschyr om SJ:s förbindelser till utlandet via Trelleborg-Sassnitz från 1930-talet. Broschyren finns på Sveriges järnvägsmuseum i Gävle.

söndag 18 april 2010

Cirkeln är sluten

Efter att ha fått en större leverans av räls och växlar har arbetet med stationsområdet äntligen påbörjats. Bilden ovan ger en antydan om hur det kommer att se ut. Ytterligare ett femte spår kommer att läggas till till höger i bild - sedan kan det möjligen bli någon utbyggnad längre fram.

Samtidigt har provkörningarna och rengörningen av rälsen fortsatt med tillfredsställande resultat. Visst förekommer det ännu kontaktsvårigheter, men inte i oöverkomlig omfattning.
Att stationsområdet nu börjar ta form innebär att de lägre liggande bandelarna snart är färdiga och att det nu går att köra hela vägen (det vill säga runt).
Arbetsdagen avslutades dock på ett lite oroväckande sätt då ett mystiskt elfel plötsligt uppstod och en växel började bete sig dåligt. Det blir felsökning nästa gång.

Nedan: tillsågning av räls

fredag 16 april 2010

Y7 i Vingåker

Vilken glädje att en vårförmiddag blicka ut över järnvägen och få se några veteranfordon sakta rulla förbi!
Detta motorvagnståg passerade häromdagen Vingåker på västra stambanan. Det var Svenska motorvagnsklubben som var ute och åkte och här, strax efter Vingåkers station i riktning mot Katrineholm, inväntar de ett mötande godståg.

De här motorvagnarna byggdes på 1950- och i början av 1960-talet. Läs gärna mer om dem här.

måndag 12 april 2010

Med tåg i Tunisien

Järnvägen i Tunisien anlades av fransmännen på den tiden landet var en fransk koloni. När de fordon som i dag trafikerar banorna införskaffades vet jag inte, men det tycks inte ha varit helt nyligen. Mycket är slitet och nedgånget. Icke desto mindre är det trevligt att färdas med tågen, som rullar fram mellan fårhjordar - som ibland befinner sig farligt nära spåren, dock oftast vaktade av herdar - och olivträd.

Nätet tycks endast till en mindre del vara elektrifierat. Åtminstone är den stora linjen mellan huvudstaden Tunis och Sousse, som Tågbloggens utsände befor, inte det, utan tågen dras av diesellok. Bilden ovan visar ett av dessa lok på stationen i Monastir (som faktiskt är elektrifierad)
Här ett annat lok på centralstationen i Tunis, vars fasad visas på bilden nedan.
Järnvägsstationen i Sousse ser ut så här: