söndag 1 november 2015

Söndagskväll i Radeburg


 Solen står redan lågt och det börjar bli kväll i Radeburg, när ett lokalgodståg med blandade vagnar lämnar stationen. En kort stund senare anländer Snälltåget västerifrån, medan delar av befolkningen har en trivsam kväll i kvarterets Biergarten.

söndag 27 september 2015

Märklindagarna 2015



Märklindagarna arrangeras vartannat år i Göppingen, där Märklin ju också har sitt säte och en stor del av sin tillverkning. Sedan 2011 samarrangeras det med IMA, Internationale ModellbahnAusstellung.

Just kombinationen av modelljärnvägsmässa och möjligheten att se och uppleva ett stort antal ånglok i trafik gör arrangemanget tilltalande.

I år är det 25 år sedan den tyska återföreningen, vilket har gett Märklin en anledning att lansera modeller av de östtyska Reko-loken. Reko-loken är i grunden lok av Baureihe 01, men genomgick i Östtyskland omfattande ombyggnationer och förbättringar, vilket också påtagligt ändrade deras utseende. Just ett sådant Reko-lok, 01.519, kom till Göppingen under Märklindagarna. Loket har på senare år rustats och och renoverats, och tanken var nog att det skulle vara kördugligt i Göppingen. Dessvärre blev det inte så; en del arbeten återstår uppenbarligen ännu. Men det var ändå fint att se det nyrustade loket.

Även ett stort antal andra ånglok fanns att se, här följer bilder på några av dem.






söndag 6 september 2015

Bayerische S 3/6, Märklin 39030


De ursprungligen för den Kungliga bayerska järnvägen byggda loken av typ S 3/6 tillhör de mer berömda tyska snälltågsloken. Loken byggdes - i lite olika varianter - under lång tid, från 1907 till 1931, och var i trafik in på 1960-talet. De sista loken beställdes alltså inte längre av den kungliga bayerska järnvägen, utan av Deutsche Reichsbahn.

Förebilden till Märklins insidermodell 39030  tillhör denna grupp av yngre lok. Modellen avbildar loket så som det såg ut i slutet av 1950-talet, då det alltså var i trafik hos Deutsche Bundesbahn.
Det är ett väldigt stiligt och elegant lok.

lördag 5 september 2015

Vrena i dag

Museiföreningen i Oxelösund körde i dag ångtåg till Vrena, draget av ett E-lok.

torsdag 13 augusti 2015

Gleisbesetztmelder - indikation av upptagna spår

Den lilla skuggbangården med tre spår befinner sig på min nya, om- och tillbyggda anläggning i samma plan som resten av spåren. Föga platsbesparande - visst kunde man tänka sig något mer spännande där - men också praktiskt att slippa ha tågen svårtillgängliga.

Hittills har den dolda stationen dock varit väl synlig för betraktaren av anläggningen, vilket givetvis förtar helhetsintrycket. Nu ska den byggas in. Men när tågen inte längre syns, är det förstås också svårt att hålla reda på var de är. Därför har jag ånyo tagit i bruk den enkla men välfungerande indikatorn för upptaget spår (bilden). Står någonting på det aktuella spåret, tänds motsvarande röda lysdiod.

Installationen är kanske inte den vackraste i världshistorien, men det hela fyller sin funktion. Indikatorn fungerar i stort sett som på den riktiga järnvägen: de båda rälerna isoleras från varandra. När minst ett hjulpar befinner sig på spåret, leds ström genom hjulaxeln, och kretsen sluts. Denna enkla variant är möjlig med treräls (med tvåräls måste man tvärtom ha isolerade hjul, för att inte kortsluta).




onsdag 12 augusti 2015

W som i Warten


W-signalen, das Wartezeichen, är en viktig signal vid växling. Här måste man vänta, tills signal ges som tillåter passage.

Den fina signalen, som dels är belyst med en lampa som på bilden, dels har två små lampor som tänds när passage är tillåten, kommer från Viessmann.

onsdag 5 augusti 2015

Det är vackrast när det skymmer...

Så här vackert kan det vara längs ringlinjen i Berlin!

onsdag 29 juli 2015

Mer Berlin...


Jag har tidigare nämnt Anhalter Bahnhof, en gång en en stor och betydelsefull järnvägsstation i Berlin, varav i dag endast återstår en liten ruinrest. Av det likaledes en gång stora spårområdet i anslutning till stationen finns inte heller mycket kvar - men spåren är inte helt borta.

Vid Yorckstrasse kan ännu många av de järnvägsbroar som förde tågen till stationen beskådas. Tanken är också att dessa ska bevaras för framtiden, även om de i dag är nedgångna.

I den så kallade Park am Gleisdreiceck finns fler rester av spårområdet, som till exempel detta gamla ställverk (ovan) och en hel del järnvägsspår i vad som nu har hunnit bli en skog. Ett av spåren ser dock ut att vara i körbart skick, och leder till det teknikhistoriska museet  - som ju är inhyst i den gamla lokstationen på området kring Anhalter Bahnhof. På museet finns också en modell över stationen och spårområdet, som jag nämnt tidigare. 

onsdag 22 juli 2015

Spår av en försvunnen järnvägsvärld

I vad som i dag är en vildvuxen park i södra Berlin, låg förr den stora rangerbangården Tempelhof.

När verksamheten lades ner när i början av 1950-talet, lät man det mesta bara vara, och sedan dess har, som det brukar heta, naturen återerövrat området.

Det är en vacker och lite vemodig plats.









tisdag 7 juli 2015

Gamla signaler högteknologiskt styrda

Min anläggning styrs av en kombination av digital och analog teknik. Hittills har uppdelningen varit enligt devisen "Digital fahren, analog schalten", det vill säga loken har styrts digitalt och allt annat, såsom växlar och signaler, analogt.

Detta har känts som en bra kompromiss. Digital styrning av tågen är så otroligt mycket bättre än den analoga, att valet är mycket enkelt. Signaler och växlar kan, har jag tänkt, lika gärna styras analogt.

Men utvecklingen går framåt, och av nyfikenhet köpte jag nyligen två dekodrar från Märklin (bilden nedan) som kan användas för att styra växlar och signaler digitalt. Installationen visade sig vara mycket enkel, och det blir uppenbart att den digitala styrningen även av växlar och signaler är vida överlägsen den analoga.  Inte bara kan man då styra alla enheter, dvs  tåg, växlar, signaler och eventuella ytterligare elektriska komponenter, med en och samma apparat - installationen är också smidigare, då det går åt betydligt mindre kabel. Enda invändningen är den kostnad, som dekodrarna betingar.




lördag 4 juli 2015

Slitet och nergånget


Tyska modelljärnvägar har ofta en tendens att skildra det perfekta, hela och välputsade - "Eine heile Welt". Det är åtminstone mitt intryck, även om det så klart finns undantag.
Denna tendens får man ha förståelse och respekt för, inte minst mot bakgrund av landets 1900-talshistoria.
Ur ett estetiskt och konstärligt perspektiv är det emellertid betydligt roligare att försöka gestalta en sliten och nergången miljö.
Desto roligare då att Faller säljer bland annat detta hus (bilden) som redan när det är ihopbyggt enligt instruktionerna är ganska förstört, med tegel som skymtar fram under putsen. Med lite målning blir det förstås ännu bättre. Bilden visar huset som det ser ut efter en första övergång med penseln; en del arbete återstår givetvis.


söndag 21 juni 2015

Busstation

Det är inte alla som väljer att resa på semester med tåg, även de nya och bekväma turistbussarna lockar - och hur nedslående det än kan tyckas, att landsvägstrafiken nu utgör ett allt allvarligare hot mot den spårbundna, så kan verkligheten inte förnekas. Sålunda har jag nu anlagt en busstation. Här finns också en liten kiosk där man kan köpa tidningar och öl. Telefonkiosk finns också.

De tunga godstransporterna sköts väl ändå ännu bäst med järnväg?

söndag 24 maj 2015

Järnvägsmuseum 100 år!


Inget annat museum i världen har lika många kördugliga ånglok från 1800-talet som Sveriges järnvägsmuseum i Gävle. Det hävdade åtminstone museet självt i samband med sitt 100-årsfirande i lördags.

De lok och vagnar som visades upp denna dag var äldre  än 1915 - med några verkligt uråldriga lok. Äldst var Prins Augustf från 1856, samma år som SJ grundades och därmed alltså ett av de första loken i Sverige överhuvudtaget.

 Att detta och andra nästan lika gamla lok kan väckas till liv är fantastiskt.



 Ovan "Göta", 1866


Årgångståget drogs av Rapidloket, som är 100 år yngre än det äldsta loket som visades denna dag.

fredag 1 maj 2015

Berlin


Att besöka Berlin är glädje för varje järnvägsintresserad person, inte minst tack vare den utmärkta, spårbundna kollektivtrafiken i staden och den bokstavligt talat upphöjda position som järnvägen intar här.

Berlins järnvägshistoria började på 1830- och 40-talen med anläggandet av flera olika privatbanor med ändstationer i staden. Så öppnade 1838 Berlin-Potsdamer Eisenbahn med sin huvudstation Potsdamer Bahnhof. 1841 öppnade Anhalter Bahnhof, 1842 Stettiner och Frankfurter/Schlesischer Bahnhof och 1846 Berlin-Hamburger Eisenbahn med Hamburger Bahnhof.

Dessa och andra säckstationer kom att prägla Berlins järnvägsinfrastruktur i drygt 100 år; under senare delen av 1800-talet fick många av stationerna nya, mäktiga hallar.

I början fanns ingen förbindelse mellan de olika banorna och stationerna, så att resande och gods som skulle vidare  på andra linjer fick gå till fots eller färdas med hästvagnar. Snart byggdes en sammanbindningsbana, som dock löpte på gatunivå och därmed hindrade övrig, ej spårbunden trafik.

Så småningom, på 1860- och 70-talen, byggdes Ringbanan, en ring runt staden, som förband alla de stora järnvägsstationerna, och senare även Stadsbanan, en i öst-västlig riktning löpande sammanbindningsbana över gatunivå. Denna struktur med ring- och stadsbana består fortfarande. Bilden nedan visar en station på ringbanan, ännu i dag kan man se de fina formsignalerna!



Av de mäktiga säckstationerna återstår dock tyvärr inte mycket. Ostbahnhof, som byggdes om till en genomgående station i samband med att stadsbanan byggdes i början av 1880-talet finns ännu, men Potsdamer, Anhalter, Görlitzer, Stettiner och Lehrter Bahnhöfe är borta, endast namnen finns ibland kvar som beteckningar på S- och U-bahnstationer; på platsen för Lehrter Bahnhof finns nu den stora och fina, nya Hauptbahnhof.

Spåren av de gamla stationerna finns dock kvar, påtagligast i form av stora, kilformade parker, där en gång rälsen gick. Görlitzer park är ett sådant exempel, där också enstaka före detta järnvägsbyggnader finns kvar:






 Av Anhalter Bahnhofs en gång storslagna, 170 meter långa och 34 meter höga hall återstår endast en ömklig ruin.



Den enda av de gamla stationerna vars huvudbyggnad är intakt, är Hamburger Bahnhof, som i dag inhyser ett konstmuseum.



Det Tyska teknikmuseet ligger i det område, där en gång Anhalter Bahnhof fanns; museet är bland annat inhyst i två lokstall, som en gång hörde till denna station. Här byggs också en modell i H0-skala av Anhalter Bahnhof som den såg ut 1938. Det är ett mycket ambitiöst projekt, som görs ideellt, och där anspråken på detaljrikedom och korrekthet i förhållande till förebilden är mycket stora.



I museiparken finns ännu spår kvar av den stora anläggningen intill lokstationerna, att se dessa räls bland de numera rätt stora träden som hunnit växa här är en intressant syn.



Stettiner Bahnhof avvecklades 1952, men än i dag finns en järnvägsbro norr om stationen kvar - den står och rostar och har så gjort sedan det sista tåget gick här 1952 - en typiskt berlinsk historia, ty även om mycket är borta och rivet här, har man också låtit mycket bara stå kvar.



Modelljärnvägare bör också besöka Loxx vid Alexanderplatz, där det finns en fin visningsanläggning. Den har inte samma krav på att vara en exakt avbild av verkligheten, men icke desto mindre finns här flera stationer i modell, som Zoologischer Garten, Ostbahnhof och Alexanderplatz.




söndag 22 februari 2015

Plattformarna färdiga

Stationsområdet som det ser ut i dag. Perrongerna är i stort sett färdiga, återstår putsning, målning, spackling för att dölja en del skarvar etc.
Dessutom har en första insats för att ballastera/grusa räslen gjorts. Men innan blir snyggt måste räslen och gruset även målas.


söndag 15 februari 2015

Perrongbygge





Bygget på stationsområdet forstätter med anläggandet av plattformar. 
Bilden nedan vsiar hur det ser ut under bygget, här syns baksidan på perrongkanten mot spåret. Ovanpå detta ska läggas gatsten på liknande sätt som den högra plattformen på bilderna ovan.