lördag 28 april 2012

SÅS-tåg


I år är det 150 år sedan västra stambanan invigdes och därmed sedan järnvägen kom till Katrineholm.

Katrineholm är en av flera svenska städer som  har hela sin existens att tacka för järnvägen, så därför är det inte mer än rimligt att staden i dag firade järnvägens 150-årsjubileum.

Till firande körde Stockholms ånglokssällskap, SÅS, detta tåg, draget av loket S1 1921. På de båda bilderna ovan syns tåget i Kolke strax söder om Gnesta. Då var det ännu i tid, men dessvärre visade det sig att det längs vägen orsakade några gräsbränder, vilket berodde på att gnistskyddet i skorstenen lossnat. 

Tåget fick därför inte fortsätta innan felet var åtgärdat. Här är det i Sparreholm, där det stannade till i väntan på ett nytt gnistskydd. 

  
Att skyddet sitter löst syns tydligt på denna bild. 





måndag 23 april 2012

Att sänka sig en nivå

Alla vet att varje någorlunda seriös modelljärnväg måste ha en skuggbangård. Ändå planerade jag aldrig in någon sådan på min anläggning.
Det är naturligtvis snudd på oförlåtligt, men som tur är inte omöjligt att rätta till. I dag har jag konstaterat att det inte fordras några större ombyggnationer för att bygga en skuggbangård - endast några extra växlar behövs.
Skuggbangården skulle då byggas under den befintliga anläggningen, där det ju finns så gott som obegränsat med plats. Ned-/uppfarten skulle ske längs anläggningens ena sida (någon helix behövs inte), och ansluta till befintliga räls i en tunnel.

För att kunna komma ner till skuggbangården från båda håll, alltså oavsett åt vilket håll tåget lämnar stationen, krävs några extra växlar, men inte mer. Skuggbangården kan sedan byggas ut vartefter, tills den fått tillräckligt många spår.


söndag 22 april 2012

Nürnberg

1835 byggdes den allra första järnvägen i Tyskland mellan Nürnberg och Fürth. Så vilken stad kan vara lämpligare för det största tyska järnvägsmuseet, DB-museet, än just Nürnberg?

Jag hade länge velat besöka detta museum, och i påskas var det dags. Delvis på grund av tur hade jag lyckats boka ett hotellrum med utsikt över spåren intill Hauptbahnhof. Och plötsligt hördes det karakteristiska ljudet av ett ånglok utanför fönstret, och ett lok Baureihe 52 uppenbarade sig. Loket visade sig inte höra till museet, utan till en privat organisation i Nürnberg. Fantastiskt! 

På museet finns såväl ambitiösa och informativa utställningar som historiska järnvägsfordon. En av höjdpunkterna är den modelljärnväg som finns på övervåningen och som visas en gång i timmen. Anläggningen byggdes på 60- 0ch 70-talen och uppfyller kanske inte alla dagens krav på landskapsgestaltning, men imponerar ändå genom sin omfattande och varierande trafik.

När denna modelljärnväg byggdes fanns det ingen digitalstyrning - trafiken styrs i stället av omkring 5 000 relän! Under visningen framhölls särskilt hur verklighetstrogen trafiken är: anläggningen har automatisk linjeblockering och styrs av den tjänstgörande tågklareraren via ett helt realistiskt ställverk.

Fordonsflottan på anläggningen har moderniserats sedan 60-talet, och i dag trafikeras banan både av ånglok och av moderna Ice:s
Just nu pågår också ombyggnationer på museet. Ett nytt utomhusområde ska snart invigas, barnavdelningen ska göras om och utställningarna ska kompletteras med tiden efter 1989. Så det finns all anledning att återvända till Nürnberg och DB-museet om något år eller så, när allt det nya förhoppningsvis står färdigt.