Bygget går vidare

Vid krigsslutet 1945 var Tyskland lagt i ruiner, och naturligtvis hade också järnvägen kollapsat. Återuppbyggnaden kom dock snart igång. Nya lok designades och byggdes, Västtyskland fick ny valuta, parlament och snart en egen stat. Landet var på väg mot välstånd och demokrati. Jag läser en kort sammanfattning av utvecklingen ur järnvägssynpunkt i nr 9/2009 av Eisenbahn-Journal. Artikeln handlar egentligen om det efter kriget nydesignade ångloket Baureihe 23, som på många sätt förkroppsligar situationen efter kriget. Ett utmärkt lok med många förbättringar jämfört med äldre modeller - men ändå ett lok med gammal teknik, det vill säga ånga. Man satsade på något tryggt och säkert, dessutom fanns kol att elda med i det egna landet.För även om tågen snart började rulla igen, kunde få ana den kommande, snabba utvecklingen i ekonomin och den därav följande snabba strukturomvandlingen av järnvägen under de kommande två decennierna.

Det är en spännande omvandlingstid och det är någon gång i slutet av 50-talet som jag tänker mig att min modellvärld ska utspela sig, även om jag redan nu utgår ifrån att den kommer att innehålla historiska felaktigheter och anomalier.

Den snabba uppbyggnad, som kännetecknade Tyskland efter kriget, återfinns dessvärre inte i mitt anläggningsbygge, där allt snarare framskrider långsamt. Begränsade arbetsinsatser, men också feltänk, felsågningar, felmätningar och letande efter förlagda verktyg fördröjer.

Bilderna här visar dock på några framsteg. Den längst bak löpande banan från/till bergen börjar ta form. Stigningen är skarp, men kommer inte att synas sedan eftersom dessa spår ligger dolda utom på ett ställe, där de löper över en bro. Tekniskt torde det fungera, åtminstone enligt Märklinkatalogen.

Snart fortsätter förhoppningsvis byggandet av den dubbelspåriga huvudlinjen, som ska sträcka sig vidare långt bort till vänster i bilden nedan, samt så småningom stationsområdet.