Nostalgivagn på Sörmlandspilen

Den rådande fordonsbristen hos SJ AB är inte enbart av ondo, åtminstone inte för en tågnörd. Den innebär nämligen bland annat att liggvagnar nu sätts in även på dagtåg, som i dag på regionaltåget Stockholm-Hallsberg.

Att få resa i en av dessa gamla kupévagnar var mycket njutningsfullt. Trots sin ålder är vagnarna bekväma och ger dessutom möjlighet till korridorhäng; att stå vid fönstret och titta ut (just vid denna resa var det mörkt ute, men i alla fall). Det är synd att kupévagnarna är näst intill avskaffade.

Jag vet inte när dessa vagnar är byggda och när de senast moderniserades, men en antydan om deras gammaldags charm ges av att dörrarna måste stängas manuellt.

Ryktet om vår nära förestående död är överdrivet

Det talas och skrivs ofta om modelljärnvägare som ett utdöende släkte.
Också i samband med Märklins konkurs har denna bild spridits. Det är bara äldre män som håller på med modelltåg och hela branschen är därmed mer eller mindre dödsdömd, sägs det.

Jag tror dock att detta är betydligt överdrivet. Det vore förvisso intressant att ta del av hur många modelltåg som säljs världen över och hur detta har förändrats över tid. Och sant är att många stora modelltågstillverkare - inte bara Märklin - har eller har haft stora problem.

I Märklins fall har det dock samtidigt hävdats att problemen berodde på att företaget gravt missköttes och att oanständigt mycket pengar togs ut av ägarna och av dem anlitade så kallade konsulter.

Häromdagen besökte jag den mycket trevliga butiken Eskader i Stockholm och talade med dess innehavare Peter Langhorst. Han menar att föreställningen om att det bara är gubbar som håller på med modelltåg och att branschen håller på att dö ut bara är skitsnack. Det säljs mer modelltåg än någonsin, hävdar han. Alla möjliga människor från barn till 90-åringar kör tåg och dessutom en tilltagande andel flickor och kvinnor. Denna andel borde förstås kunna ökas än mer.

En vanlig föreställning är också att orsaken till modelltågens påstådda kris är att barn nuförtiden bara vill hålla på med datorer. Även detta kan ifrågasättas. Det är klart att modelltåg inte är varje pojkes dröm och att många exempelvis spelar datorspel. Men man ska också ha klart för sig att en ny pryl inte automatiskt slår ut en gammal. Det skapas också nya behov. Folk har olika intressen. Den tryckta boken har inte försvunnit, inte papperstidningen heller, inte ens vinylskivan. Videon dödade inte alla biografer.

I den utmärkta tidskriften Eisenbahn-Kuriers senaste nummer läser jag om en modelltågsmässa i Köln som lockade 65.000 besökare på fyra dagar. "En (...) bekräftelse på Hobbyns obrutna höga attraktionskraft", enligt tidskriften.