Äntligen tågdag igen

Märklins årsvagn för Insidermedlemmar anlände häromdagen och har i dag rullat in på Radeburgs godsspår, fylld med, får man förmoda, radio-och tv-apparater som någon lokal handlare beställt.

Årets insiderlok i HO har jag också beställt, men det kommer kanske inte förrän i början av nästa år. Det är ett ånglok DB Baureihe 50.40, alltså ett godstågslok med Franco-Crosti-förvärmare. Denna speciella teknik, som förvärmer vattnet och därigenom sparar en hel del energi, ger loket ett säreget utseende. Men mer om detta när loket väl levererats!

I dag fanns det också äntligen tid för några timmar i tågrummet. Ibland känns det som om arbetet fortskrider skrämmande långsamt,
men i dag fick jag i alla fall lite hjälp av min kära mor, som på bilden här intill ses arbeta med ballastering. Till skillnad från mig, som understundom möjligen förhastar mig i ivrigheten, går hon grundligt tillväga, vilket borgar för att denna bandel kommer att få en överbyggnad av yppersta kvalitet.

MJ-magasinet nr 8 ute nu!

Nu har tidskriften Modelljärnvägsmagasinet utkommit med sitt åttonde nummer!

Det innehåller som vanligt en rad intressanta artiklar, bland annat flera om trafik på modelljärnvägen. Även jag har medverkat med en kort rapport om Märklindagarna och IMA. I nästa nummer återkommer jag med en utförligare artikel om detta, missa inte det.

Modelljärnvägsmagasinet är Sveriges enda riktiga MJ-tidning. Så läs den.

S1 1921 på vändskivan i Katrineholm

När SÅS ånglok S1 1921 (se tidigare inlägg nedan om SÅS ångtåg till Katrineholm i dag) kommit till slutstationen Katrineholm är det dags att vända loket. Ett litet filmklipp visar hur det går till.

Såsare till Katrineholm

I dag körde Stockholms Ånglokssällskap SÅS ångtåg från Stockholm Central till Katrineholm. Tåget drogs av loket S1 1921 från 1952. Som Tågbloggen berättade i det förra inlägget var S1:orna de sista ånglok som levererades till SJ.

Här är tåget vid Kolleke utanför Gnesta, där det släppt förbi ett ordinarie tåg.



Mellan Flen och Katrineholm.

Tåget har kommit in till Katrineholm C någon timme sent.


Vid lokstallet i Katrineholm...




...var det dags att fylla på nytt vatten...



... och tömma lite aska.



Innan loket kunde köra in på vändskivan för att vändas flyttades den här gamla vagnen någon meter för att S1:an säkert skulle kunna passera.

Ångtåg Cst-K!

I morgon, lördag den 5 november, kör Stockholms Ånglokssällskap, SÅS, ångtåg från Stockholm till Katrineholm.

Tåget kommer att dras av ett ånglok littera S1, närmare bestämt S1 1921. S1 var de sista ånglok som levererades till SJ i början av 1950-talet.

S1 1921 är nog mest känt för den svenska allmänheten för sin medverkan i Lasse Åbergfilmen Sällskapsresan 2 Snowroller, där huvudpersonen Stig Helmer får ett ånglok i bröllopsgåva i slutet av filmen.

Tågbloggen har tidigare skrivit lite om S1-lok, då vi träffade på S1 1923 på museidagen i Gävle förra året (bilden ovan).

Jag hoppas att eventuella läsare som bor längs stambanan Cst-K inte missar detta tåg. Här är några hålltider:

Avgång Stockholm C 09.30. Uppehåll i Södertälje Hamn 10.05-10.35. Passerar Mölnbo 10.59 och Gnesta 11.06; ankomst Katrineholm 12.36. Avgång från Katrineholm 14.15.

"Han borde ha tagit tåget i stället..." SJ 1960

Gick tågen i tid även vid svårt väder 1960? Jag vet inte. Men av den stora reklamkampanj med titeln "allt talar för tåg... " som lanserades det året att döma så fungerade det i vart fall ganska bra. Kampanjen vände sig till affärsresenärer, och här framhölls järnvägen som ett särskilt tillförlitligt sätt att resa.

Medan tåget en gång i tiden var det helt dominerande transportsättet, det enda alternativet för någorlunda snabba resor på land, var konkurrensen från bilismen och även från flyget hård på 60-talet. Det märks också i SJ-reklamen från denna tid. Nu marknadsför man explicit järnvägen som ett bättre alternativ än bilen. Det behövdes inte på samma sätt på 30- och 40-talen, även om det redan på 20-talet började talas om hotet från bilarna.

På affischen ovan framhålls järnvägen som ett transportmedel att lita på. Med rubriken "Han borde ha tagit tåget i stället" sätts tonen, och i texten nedanför talas det om "den relativa okänsligheten för väder och vind". Den som tåget kunde helt enkelt räkna med komma fram när han skulle.

Ett budskap som nog tyvärr inte skulle gå hem i dag, när alla i stället irriterar sig på att tågen inte är i tid och inte fungerar. Senast i dag skriver SvD ännu en gång på temat med utgångspunkt från lanseringen av SJ 3000, som Tågbloggen har skrivit om tidigare.

Affischen ovan finns på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle.

Ännu mera plats för industri

Industrin fortsätter att tränga ut det som skulle ha kunnat bli ett naturskönt landskap. De berg, som förut fanns bakom industriområdet, har försvunnit. Bergens uppgift var till en del att dölja det bakre spåret, men jag har nu insett att detta lika bra eller bättre kan skötas med hjälp av byggnader och kulisser.

På det sättet får fler industribyggnader plats, och med hjälp av kulisser längst bak kan kanske illusionen av ett än större industriegebiet skapas.

Befolkningen i Radeburg är till största delen positiva till utvecklingen - den ekonomiska boomen skapar arbetstillfällen, staden är i stort sett återuppbyggd efter krigets härjningar, och tågen går i tid. Men visst finns det dem som bekymras av att natursköna områden försvinner. Staden har därför beslutat att bergsområdet väster om industriområdet (till höger utanför bilden ovan) ska få förbli i stort sett orört, och utvecklas till ett frilufts- och rekreationsområde för befolkningen.