Några bilder

Det snabba och komfortabla VT 08.5 har just lämnat stationen och passerar förbi lokstallarna, där ett ånglok typ BR 23 gjorts i ordning och är redo att träda i tjänst.
Två tåg möts på Radeburgs station. Perrongen känns kanske inte helt bra, säkerligen har en eller annan resenär snubblat över den märkliga ojämnhet som kan skönjas strax hitom taket. Uppenbarligen har någon inte skött sitt jobb riktigt. Frågan får tas upp på högre ort och åtgärdas.

Ställverket vid stationens västra ände.

Nya signaler

Utfartssignaler i stationens östra ände.
Lokstationen.

Gammalt lok åter i trafik

Efter att ha varit avställt för reparation under lång tid är nu detta gamla lok av Baureihe 81 åter i trafik.

Loket kommer faktiskt ur min allra första Märklin-startsats. Det har sedan tidigare genomgått en digitalisering genom att jag byggt in en delta-modul, men därefter måste något missöde ha inträffat, ty loket tappade en mutter som håller fast koppelstång och vevstake på ena sidan. Därmed var det obrukbart.

Tack och lov hade Eskader i Stockholm en mutter av rätt typ, så att felet lätt kunde avhjälpas. Nu rullar loket igen, även om en det skulle behöva besöka verkstaden igen: jag hade glömt att belysningen inte fungerade, och köpte därför inte heller några nya lampor.

Den här modellen är kanske inte den allra vackraste, utan har drag av en viss klumpighet som äldre Märklinlok har. Men den känns gedigen, helt gjuten i metall som den är, och det är med glädje som det nu åter tagits i trafik.

Loket kommer troligen att få dra mindre lokaltåg, som på bilden nedan, eller användas för växling på stationen, som på bilden ovan.

Lövträd

Fler träd

Några tallar och ytterligare en gran har planterats.

Orimligt?

Modelljärnvägsträd är inte sällan löjligt små. Visst - inte heller i verkligheten är alla träd fullvuxna. Men även när en rejäl granskog ska avbildas, händer det att träden är pyttesmå. Många har nog faktiskt också i sitt huvud en felaktig uppfattning om träds verkliga storlek. De är ofta större än du tror. Gå ut och titta, så får du se!

Å andra sidan är det mycket på en modelljärnvägsanläggning som inte är realistisk. För även om tåg och byggnader är helt skalenliga, tvingas vi kompromissa med nästan allt annat. Stationerna är ofta ihoptryckta jämfört med förebilderna, kurvorna är för snäva och så vidare.
Så frågan är vad som ger det bästa intrycket - skalenliga träd, eller förminskade. Kanske är det bästa att låta träden vara mindre i bakgrunden och stora i förgrunden?

I dag har jag planterat några granar på min anläggning. De är inte orealistiskt stora - men känns de så där de står på sin kulle högt ovan järnvägen? Skriv gärna en kommentar här nedan och säg vad du tycker.

Banarbete

Anläggningens konstnärliga och tekniska ledare tillika Tågbloggens författare i arbete i Tågrummet.

Premiärtur för BR 50.40

I dag fick det nya ångloket BR 50.40 som jag tidigare skrivit om göra sin första runda på anläggningen. Loket bestod provet väl, även om det inte utsattes för några särskilda påfrestningar. Det återstår att se hur det klarar sig i lite kraftigare stigningar.

Godsmagasin

Radeburgs station har kompletterats med ett godsmagasin.

Vattentorn

Lokstationen har kompletterats med ännu en högst nödvändig byggnad, nämligen ett vattentorn. Modellen kommer från Faller.

Märklins insiderlok 2011

Märklins insiderlok i HO för 2011 har äntligen nått Radeburg.
Modellen föreställer att godstågslok Baureihe 50.40 med den speciella Franco-Crosti-tekniken, som tydligast syns genom den extra skorstenen på sidan.
Genom denna teknik förvärmdes vattnet från tendern genom rökgaserna i en extra panna, och därmed kunde omkring 20 procent kol sparas.
Tekniken medförde dock problem i form av höga underhållskostnader.

Modellen tillverkades endast under 2011.

Ännu mer färg

Så ser det ut i dag.

För en grönare värld

Nu har i stort sett hela anläggningen gipsats! Endast några enstaka områden kan behöva kompletteras. Det känns skönt, eftersom jag tycker att det är ganska jobbigt att hålla på att kladda med gips. Då är det betydligt roligare att måla - även, eller kanske framför allt, när det som i dag endast handlar om en första, ytterst grov grundmålning. Att få bort det vita känns alltid bra.
Även om landskapet naturligtvis kommer att få en något annan nyans än den nu målade lite smutsigt gröna och givetvis få gräs, buskar och träd, är det inte fel att grundmåla. Risken är annars att det lyser igenom av någon liten vit fläck någonstans.

Nytt spår för gods

I dag har en växel med tillhörande stickspår lagts in på stationen (spåret längst bort till vänster på bilden). Tanken är att det ska kunna användas för godshantering och att en lastramp ska byggas i anslutning till det.

Världen sluter sig

Det finns nu inte längre någon del av anläggningen, där landskapet inte fått åtminstone en rudimentär form. I dag har de sista bergen fått en första omgång gips, och två tunnelportaler har monterats vid det lilla industriområdet.

Bilden ovan visar hur anläggningen i (nästan) sin helhet tar sig ut nu. Som synes finns det ännu stora vita områden, och även där landskapet har fått färg återstår mycket att göra.

En ny växel ska möjliggöra ett stickspår in till gruvan.

Äntligen tågdag igen

Märklins årsvagn för Insidermedlemmar anlände häromdagen och har i dag rullat in på Radeburgs godsspår, fylld med, får man förmoda, radio-och tv-apparater som någon lokal handlare beställt.

Årets insiderlok i HO har jag också beställt, men det kommer kanske inte förrän i början av nästa år. Det är ett ånglok DB Baureihe 50.40, alltså ett godstågslok med Franco-Crosti-förvärmare. Denna speciella teknik, som förvärmer vattnet och därigenom sparar en hel del energi, ger loket ett säreget utseende. Men mer om detta när loket väl levererats!

I dag fanns det också äntligen tid för några timmar i tågrummet. Ibland känns det som om arbetet fortskrider skrämmande långsamt,
men i dag fick jag i alla fall lite hjälp av min kära mor, som på bilden här intill ses arbeta med ballastering. Till skillnad från mig, som understundom möjligen förhastar mig i ivrigheten, går hon grundligt tillväga, vilket borgar för att denna bandel kommer att få en överbyggnad av yppersta kvalitet.

Ännu mera plats för industri

Industrin fortsätter att tränga ut det som skulle ha kunnat bli ett naturskönt landskap. De berg, som förut fanns bakom industriområdet, har försvunnit. Bergens uppgift var till en del att dölja det bakre spåret, men jag har nu insett att detta lika bra eller bättre kan skötas med hjälp av byggnader och kulisser.

På det sättet får fler industribyggnader plats, och med hjälp av kulisser längst bak kan kanske illusionen av ett än större industriegebiet skapas.

Befolkningen i Radeburg är till största delen positiva till utvecklingen - den ekonomiska boomen skapar arbetstillfällen, staden är i stort sett återuppbyggd efter krigets härjningar, och tågen går i tid. Men visst finns det dem som bekymras av att natursköna områden försvinner. Staden har därför beslutat att bergsområdet väster om industriområdet (till höger utanför bilden ovan) ska få förbli i stort sett orört, och utvecklas till ett frilufts- och rekreationsområde för befolkningen.

Gruva

Långsamt växer nu landskapet fram kring det som kanske kan bli ett litet område för industri och som nämndes i förra inlägget. Detta innebär också att det inte längre finns något område på anläggningen där landskapsgestaltningen inte kommit igång.

Det "nya" industri-/stationsområdet

Jag har tidigare berättat om planerna på en ombyggnad, så att det som tidigare var tänkt att bli en bro i stället kan bli en mindre station och kanske ett industriområde. För att detta skulle förverkligas, krävdes en sänkning av hela denna del av banan, vilket naturligtvis medför en hel del arbete. Anläggningen måste ånyo delvis tas isär och de klossar som banan vilar på förstås göras om så att de blir lägre. Vidare medför de nya planerna också att landskapet kommer att se lite annorlunda ut, något som i sin tur gör att sektionernas kanter, som ju är en genomskärning av landskapet, blir förändrade.

Men nu är det, efter en heroisk insats i tågrummet i dag, gjort. Som framgår av bilden finns det utrymme för ytterligare något stickspår eller så, och en perrong som kan ta åtminstone kortare tåg.

Omgörningen gör också att stigningen blir betydligt mindre, vilket förstås är bra. Tidigare var den bitvis kring fem procent, vilket är väldigt mycket och riskerar att göra att långa tåg inte orkar upp. Nu är den maximala stigningen två procent.

Umbauwagen

På 1950-talet uppstod ett stort behov av passagerarvagnar hos Deutsche Bundesbahn, DB. För att möta detta beslöts att bygga om och modernisera tusentals gamla personvagnar från Länderbahntiden. Vagnarna fick helt nya korgar och därmed förstås också ett helt nytt utseende. Dessa Umbauwagen fanns bland annat i treaxliga varianter, som på bilden ovan.

Nu har även jag införskaffat några sådana vagnar för att kunna köra några mindre pendel-/regionaltåg som komplement till de fina fjärrtågen.