Plattformarna får beläggning

Perrongerna har fått sin gatsten och stationsområdet börjar långsamt arta sig, även om det fortfarande finns en del skarvar och annat som måste åtgärdas. Plattformarna ska också målas lite.

Fin filmsnutt

Ett youtubeklipp med någon sorts propaganda från Bundesbahn. Trevlig film, troligen från sent 50-tal.

Darmstadt-Kranichstein

Ångloket 23 042, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg, hör hemma i järnvägsmuseet i Darmstadt-Kranichstein.
Museet håller till i den tidigare lokstationen (Bahnbetriebswerk) i Kranichstein, och här finns en hel del fina saker bese. En BR 01 - Tysklands mest berömda ångsnälltågslok - är ett exempel, men här finns också rariteter som dieselmotorvagnen VT 70 921 (ursprungligen DRG 135)



Endast ett fåtal lokomotiv är i dag i körbart skick, men man arbetar på upprustningar av en del lok. Det kostar mycket att ställa i ordning ett ånglok. Museet förklarar dock att man har som ambition att alltid ha åtminstone ett större ånglok redo för användning. I dag är arbetskoket 23 042. Några tanklok är också i insats.


När det gäller dieselmotorvagnen ovan saknas någon viktig del (jag fattade aldrig riktigt vilken...) och originalritningarna på detta gamla dieselfordon är dessvärre förkomna. Så trots att museet förfogar över egna verkstäder och i många fall kan ta fram sina egna reservdelar, har det inte lyckats i detta fall. Om någon mot förmodan skulle sitta på en ritning till V 135/ V70.9 ombeds denna genast kontakta museet!


Att köra ånglok har alltid varit en krävande uppgift jämfört med senare tiders el- och dieseldrift, och det har knappast blivit enklare med åren. Så förklarar man i Kranichstein att tillgången på bra kol blivit ett problem eftersom det knappast längre bryts någon stenkol i Tyskland. Det kol som nu används kommer från Ryssland.

Också när det gäller vattnet är det allt annat än enkelt. Vattenkvaliteten, som hårdhetsgrad och eventuellt också olika kemiska tillsatser, är av stor betydelse. Oönskade substanser i vattnet riskerar att på sikt förstöra pannan.

På den gamla goda tiden fanns vid vattentagningen på lokstationerna ett anslag, som angav hårdhetsgraden. Tack vare denna kunde lokpersonalen adekvat dosera avhärdningsmedel i tendern. Lokstationerna kunde också ha egna laboratorier och anläggningar som undersökte och förbättrade vattenkvaliteten.

I dag har personalen vid Kranichstein med sig egna testremsor, så att de kan testa vattnen när de behöver fylla på utanför sin egen lokstation.

Några ellok finns förstås också. Här E 16 och 103, som också blivit musealt.
Darmstadt-Kranichstein ligger som namnet antyder i/strax utanför Darmstadt, söder om Frankfurt am Main i Tyskland. Museet är öppet på onsdagar, söndagar och helgdagar. Spårvagnslinje nummer 5 går från Hauptbahnhof i Darmstadt till Kranichstein.

Frankfurt (Main)

Det centrala ställverkstornet i Frankfurt (Main) Hbf. När det invigdes i slutet av 1950-talet sägs det ha varit Europas modernaste ställverk. I dag används tornet inte längre, men tack och lov är det byggnadsminnesförklarat.

Med BR 23 mellan Bensheim och Worms

Att möta de lokomotivtyper som trafikerar ens modelljärnväg i fullskala i verkligheten är förstås något alldeles eljest och en chans man inte gärna förspiller. Under påskhelgen fanns möjlighet att bese och även åka med ett ångtåg draget av lok 23 042 mellan Bensheim och Worms i Tyskland.

Baureihe 23 var, som Tågbloggen tidigare skrivit om, ett av de ånglok som nykonstruerades och byggdes i Västtyskland efter andra världskriget. Det är ett persontågslokomotiv som bygges för att fylla en viktig lucka i den tyska lokparken. De tyska järnvägarna hade nämligen på persontågssidan i många decennier förlitat sig på de åldriga preussiska loket P 8.

BR 23 är konstruerat så att det också kan hålla hyfsad fart vid back. I Worms och Bensheim finns inga möjligheter att vända loket, varför det alltså får backa när det på bilden ovan lämnar Worms.

På en del av sträckan används fantastiskt nog fortfarande de gamla signalerna i form av semaforer. Här visar utfartssignalen för vårt tåg "kör", medan intilliggande spår förstås har "stopp". I Tyskland är det högertrafik på järnvägen, signalerna står följaktligen till höger.


Märklins modell av BR 23.

En del av stationsområdet med stationshuset till höger.

Stationen tar form

Äntligen har arbetena med anläggningen kommit igång igen på allvar efter flytten och den stagnation som rådde dessförinnan.

Än så länge är inte alla sektioner ihopsatta efter nedmonteringen, men stationsområdet börjar ta form. Sektionerna har monterats ihop, perrongerna är under uppförande och jag har ballasterat och målat rälsen.

Att måla rostbrunt på sidan av rälerna och att göra de svarta sliprarna lite brunare bidrar dramatiskt till att förhöja helhetsintrycket. Plattformarna är inte färdiga än, som framgår av bilden, men man kan redan nu ana hur de kommer att ta sig ut.

Perrongerna är från Auhagen. Förutom delen med tak har jag använt mig av deras böjbara plattformskanter eftersom spåren inte är helt raka på stationsområdet. Själva ovansidan av perrongerna har inte fått sin slutliga beläggning - jag har beställt gatsten från Tyskland. Tills vidare får de halvdåligt utskurna kartongbitarna som syns på bilden göra tjänst för att man ändå ska få ett helhetsintryck.

Plattformarna är relativt långa för att vara på en modelljärnväg på den här medelstora enmansnivån; en sex, sju fullånga personvagnar bör de klara.

Härnäst vidtar regnöring och provkörning av rälsen på stationsområdet. En del förbättringar vad gäller strömförsörjningen har gjorts förhoppningsvis ska allt fungera. Den stora utmaningen torde bli att få allt rent efter färg- och limkladdandet.

En ihopsättning av hela anläggningen står naturligtvis också på tur inom kort. I samband med detta ska rälsen liksom nu skett på stationen målas, ballasteras färdigt och provköras. Först därefter tänkte jag gå vidare med landskapsbygget.