Bara några år efter krigsslutet började man i Västtyskland arbeta på att ta fram nya lok. Till en början satsades det på ånglok; det senare berömda och beundrade ekonomiska undret hade inte infunnit sig än, bara en begränsad del av sträckorna var elektrifierade och dieseltekniken ännu inte tillräckligt utvecklad.En av luckorna i lokparken gällde persontågslokomotiven, där de gamla preussiska loken P 8 fortfarande spelade en stor roll.
För att fylla detta tomrum konstruerades Baureihe 23, det av DB:s "Neubauloks" som byggdes i flest exemplar, 105 stycken. Därmed får Br 23 sägas vara det mest betydelsefulla av de efter kriget nyutvecklade ångloken, om än kanske inte det bästa. Det bästa anses åtminstone av somliga ha varit Br 66, som dock bara hann byggas i två exemplar.
Den första 23:an levererades 1950, den sista 1959. Tekniskt och även till utseendet fanns en del nyheter jämfört med enhetsloken från DRG-tiden. Loken var helt svetsade (till skillnad från de äldre nitade) och även om de till det yttre inte innebar någon revolution, åtminstone inte jämfört med de bara några år yngre supermoderna, futuristiskt strömlinjerformade dieselmotorvagnarna VT. 08 och -loket V. 200 hade de ett modernare utseende.
Loken sattes in bland annat längs Rhen, fram till elektrifieringen 1958. I slutet av 60-talet började utmönstringen av 23:orna. Det sista, 23 058, togs ur tjänst 1975 och finns ännu bevarat i kördugligt skick hos Eurovapor.
För mig, som försöker skapa en modelljärnvägsbild av Tyskland omkring 1957, är det förstås mycket trevligt att låta en 23 trafikera banan.
Märklin kom med en ny modell av Br 23 förra året. Den finns i två utföranden i H0, med (ma 39230)och utan (39235) ljud. Märklin har tidigare haft en modell av Br 23, men det var längesedan (ska ha funnits som Primex på 70-talet) och den nya fyller onekligen en lucka i programmet. Det är en fin modell. Detaljeringen är god och kan naturligtvis inte jämföras med något gammalt Primexlok. Den matta lacken är snygg. Även mycket liten text är inte bara läsbar (om man ser tillräckligt bra eller använder lupp) utan också ren.
Loket ska motsvara utseendet 1958/1959. Det innebär naturligtvis bland annat tre frontlampor. De är små LED-lampor. Trots detta läcker det tyvärr lite ljus genom skorstenen (som är anpassad för rökgenerator).
Motorn möjliggör mycket långsam, men ändå helt jämn fart, något som känns väldigt tillfredsställande.
Förarhuset är inbyggt på Br 23, vilket förhoppningsvis skänkte personalen något ökad bekvämlighet.
KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STÖRRE
Informationen om Br 23 är huvudsakligen hämtad från följande bok och tidskrift:
Eisenbahn-Journal 9/2009
Eisenbahn der 50-er Jahre. Geramond förlag.
En recension av modellen fanns bland annat i Eisenbahn-Kurier 10/2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar