Att sprit kan hjälpa mot kontaktproblem är allmänt känt. Men ibland är problemen av mer djupgående art och då krävs radikalare insatser.
Jag har tidigare skrivit om provkörningar med tillfredsställande resultat på banan. Det har fungerat. Men så kanske en minimal förskjutning sker någonstans och då har det kunnat bli strömavbrott. Sådant är inte acceptabelt.
I synnerhet Märklins flexräls kan vara svår att sammanfoga på ett bra sätt. När de sågats till i rätt längd måste ju ett särskilt kontaktbleck fästas på undersidan som ska leda strömmen i mittledaren och det är lätt hänt att det uppstår problem där.
För att komma till rätta med detta har jag nu bestämt mig för att i känsliga skarvar löda ihop kontaktblecken.
Detta låter sig dock - självklart - inte göras mellan sektionerna. Anläggningen är ju uppdelad i sektioner som förberedelse inför en framtida flytt till ett än mer fulländat tågrum. Därför bör varje sektion, åtminstone om det råder tveksamheter i skarvarna, ha egen strömförsörjning till mittledare/kopplas ihop med nästa sektion via en kabel.
Så har nu också skett. Och då borde väl allt vara frid och fröjd? Nja, man kommer fortfarande inte undan en grundlig rengöring av rälsen, och här kommer t-spriten in i bilden.
Nyligen ägnade jag lång tid åt att provköra och göra rent. Även om tågen tar sig fram vid högre hastigheter kan det hända att de stannar vid låga eller går ryckigt. I synnerhet det nyaste loket Br 23 visade sig vara känsligt. Och ljudet bryts förstås vid minsta lilla strömavbrott. Efter grundlig rengöring lyckades jag få det att fungera på en del av banan, men ibland är det nästintill obegripligt svårt att få bort smutsen. Kanske handlar det om någon skit som inte går att få bort med sprit. Men vilken tillfredsställelse när det väl fungerar...
Lödnngen är kanske inte snygg precis men den fungerar. Kabeln kopplas ihop med motsvarande på intilliggande sektion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar