Öppet hus hos ÖSlJ

 I dag höll Östra Södermanlands järnväg i Mariefred öppet hus, med möjlighet att titta in i verkstäderna och få en trevlig guidning av dem som arbetar där.

ÖSIJ är en 600 mm smalspårig järnväg. Trafiken börjar den 17 maj.

Rhendalen

Rhendalen mellan Mainz och Koblenz hör till de vackraste landskapen i Tyskland, och är också klassisk järnvägsmark. Järnväg finns på båda sidor av floden och en tågresa bereder därmed en ypperlig möjlighet att bese lansdkapet. Här gick tidigare det klassiska lyxtåget Rheingold. Än i dag trafikeras sträckan av både fjärr- och regionaltåg, liksom av många godståg.

 Oberwesel är en av alla småstäder längs sträckan.

Loket 38 3199 passerade i påskveckan Oberwesel i hög hastighet. Loket är en preussisk P8, en loktyp som byggdes i över 4000 exemplar och som var i reguljär trafik in på 1970-talet, det vill säga i många fall i över 50 år. Detta lok tillhör numera det Sydtyska järnvägsmuseet i Heilbronn.

Snabbt, bekvämt och billigt med hela folkets järnväg

Snabbt, bekvämt och billigt med hela folkets järnväg är undertiteln till min bok om järnvägsreklam, som nu i dagarna utkommer på Trafik-Nostalgiska förlaget.

Temat för boken är i ett internationellt perspektiv inte nytt. I de stora europeiska länderna har det publicerats en rad böcker om järnvägsaffischer och -reklam. Till exempel har Richard Furness gett ut böcker med fantastiska brittiska järnvägsaffischer. På tyska finns boken Go Easy Go Bahn, som handlar om den tyska järnvägsreklamens historia.

I Sverige har dock så vitt jag vet inga liknande böcker skrivits - förrän nu.

Vad är då spännande med järnvägsreklam?

Först och främst är det, tycker jag, roligt och trevligt att titta på de gamla affischerna och reklambladen. En del av dem är vackra, och alla säger något om sin tid. I Frankrike, Storbritannien och andra stora länder finns många exempel på konstnärligt verkligt kvalitetsfulla reklamaffischer för järnvägarna. I Sverige är kvaliteten kanske mer varierande, men även här gjordes det framför allt på 1930- och 40-talen fina affischer.

För den som är intresserad av järnvägshistoria erbjuder studiet av reklamen dessutom nya infallsvinklar. Järnvägshistoria kan naturligtvis studeras och belysas ur en rad olika perspektiv. Ett självklart sådant är det tekniska, där utvecklingen av lok och andra fordon, men även säkherhetssystem och mycket annat är intressant och också i allmänhet väl beskrivet i litteraturen. Ett annat är det samhällsvetenskapliga. Järnvägen har naturligtvis betytt oerhört mycket samhällsekonomiskt och på andra sätt. Ett tredje, mindre vanligt och mindre utforskat sätt att närma sig järnväghistorien på är det humanistiska, det kulturhistoriska.

Hur har järnvägen uppfattats i olika tider? Hur har den beskrivits och skildrats i litteraturen, bildkonsten och filmen? Vilket förhållande har människor i olika tider haft till järnvägen? Allt detta är spännade frågor!

Wolfgang Schivelbusch torde vara den mest namnkunnige forskare som närmat sig några av dessa frågeställningar. I sin bok Järnvägsresandets historia belyser han hur järnvägstekniken mottogs och uppfattades när den var helt ny, det vill säga under förra hälften och mitten av 1800-talet.

I dag är det lätt att glömma vilken oerhörd revolution järnvägen innebar. Före de ångdragna tågens tid fanns det inga transportmaskiner på land. Den som ville förflytta sig själv eller gods på land var hänvisad till djurs eller sin egen muskelkraft.

Att järnvägen var något revolutionerande uppfattades också av samtiden. De första resenärerna var skräckslagna och förtjusta över hur otroligt fort och med vilken ofattbar kraft tågen for fram.

Med tiden vande folk sig naturligtvis, och när bilismen slog igenom betraktades järnvägen snarare som ett föråldrat transportsätt - under en tid till och med som ett färdmedel utan framtid.

Reklamen blir en del av denna berättelse om järnvägens historia, om hur den beskrevs och uppfattades i olika tider. I min bok går jag igenom SJ:s reklam från 1930 till och med 1960-talet, det vill säga en tid som börjar när järnvägen ännu stod sig relativt stark, men där den alltmer utmanas av bilism och flygtrafik. 50- och 60-talet var dystra tider för SJ, med hård konkurrens, dålig lönsamhet och nedläggningar.

Boken finns att köpa bland annat i de stora nätbokhandlarna eller hos förlaget, klicka här

Det var inte bättre förr

Mot bakgrund av de problem som svensk järnväg faktiskt dras med och mot den uppmärksamhet detta får i den politiska debatten och i medier är det lätt att tro att landets tågtrafik är rekorddålig.

Är man dessutom järnvägsnostalgiskt lagd ligger det naturligtvis ännu närmare till hands att hävda att det var bättre förr.

Den statliga utredningen "En enkel till framtiden" (SOU 2103:83) ger dock en annan bild. I det senaste numret av tidningen Tåg redogörs för något av det som framkommit i den.

Först slås det fast att tågresandet ökat under de senaste tre årtiondena. Att järnvägsresandet gått upp på senare tid torde knappast komma som en överraskning för någon - den ökade trafiken anses ju vara en av orsakerna till störningarna, eftersom infrastrukturen inte är tillräckligt utbyggd för att klara av de stora trafikmängderna.

Mer förvånande är då kanske att utredningen även hävdar att punktligheten är bättre "än på åtskilliga decennier" och att trafiksäkerheten har förbättrats.

Punktligheten var som sämst kring 1980, alltså före uppdelningen i SJ och Banverket, och har gradvis förbättrats sedan dess - med undantag för katastrofvintrarna 2009-2010 och 2010-2011, enligt Tågs referat av utredningen.

Sålunda konstateras att den svenska järnvägen i många avseenden utvecklats positivt sedan om-/avregleringen inleddes.

Det är nyttigt att sätta in saker i ett historiskt perspektiv, och då gärna blicka längre tillbaka än till 1980-talet.  Jag vet inte hur punktlighets- och säkerhetsstatistiken såg ut före 1980, men även bortsett från det går det att se några stora linjer i järnvägshistorien för den som höjer blicken något.

Bilden: SJ-reklam från 1939. Att anlägga ett historiskt perspektiv på järnvägen skadar inte. 
 
När järnvägstekniken först introducerades var den oerhört revolutionerande. För första gången i mänsklighetens historia blev de nu möjligt att transportera saker till lands utan att använda djurs eller sin egen muskelkraft - det vill säga med hjälp av en maskin. Gods och människor kunde därmed fraktas och resa i en aldrig tidigare skådad omfattning och hastighet.

Järnvägen var också i praktiken ohotad under lång tid - fram till dess att bilen började användas. Den professionella bilismen var en konkurrent redan på 1920-talet. I och med den privata massbilismens genombrott utmanades järnvägen på allvar.

Sålunda råkade järnvägen efter andra världskriget in i en allt djupare kris. På 1960-talet lades stora delar av det svenska nätet ner, stationer stängdes och resandet minskade - liksom SJ:s lönsamhet. På 1960-talet blev också marknadstänkandet tydligare på järnvägspolitikens område.

Utvecklingen mot konkurrens och marknadsstyrning har alltså pågått under lång tid. Omregleringen 1988 var givetvis ett stort brott, men sedan dess har som bekant avregleringen fortsatt. I dag ställer sig många frågan om den har gått för långt.

Att drömma sig tillbaka till tiden med ett statligt verk som ensamt ansvarar både för bana och trafik är dock knappast fruktbart. Däremot är den diskussion som nu pågår om Trafikverkets roll intressant - kanske bör verket i större utsträckning själv bedriva underhåll. Vidare förtjänar frågan om hur kapacitetstilldelningen görs att diskuteras vidare, det vill säga hur det bestäms vilka tåg och operatörer som ska få köra när och var. Att varje år göra en ny tågplan, där operatörerna får ansöka om tåglägen, skapar osäkerhet och oro. Hotet om att lägga ner Gnestapendeln till förmån för fler fjärrtåg mellan Stockholm och Göteborg är ett exempel på problematiken.


Bilden: På 1950-talet slog massbilismen igenom på allvar, och järnvägen var ett transportslag på dekis. Även i SJ:s egen reklam stod bilen i förgrunden.


I nästa del av den statliga utredningen ska det också lämnas förslag på förbättringsåtgärder.

För naturligtvis vore det fel att hävda att allt är bra med den svenska järnvägen. Men ett längre perspektiv visar ändå att det inte nödvändigtvis var bättre förr. På 1950- och 60-talen sågs järnvägen inte sällan som ett föråldrat, snudd på utdöende transportslag. Sedan dess har resandet ökat kraftigt, och i dag anser de flesta politiker från höger till vänster att järnvägen har framtiden för sig!

Trevligt hak för järnvägsvänner

Vad i livet kan vara trevligare än att sitta i en Biergarten, titta på tåg och drömma sig bort till fjärran resmål?

Här har Gasthaus zur Krone under sommarhalvåret utökat verksamheten med denna trevliga uteservering, alldeles intill spåren i närheten av Radeburgs station. Visst är ljudnivån hög när tågen dundrar förbi, och visst lägger sig en svart hinna från kolröken över tak och fasader. Men vad gör väl det när ölen är nytappad och korven god?

Modulhelg i Norrköping

Arbetets  museum i Norrköping ordnade under lördagen och söndagen för femte året i rad en tåghelg, där en modulbana byggdes upp.

Banan var efter svensk förebild, med svenska signaler och mestadels svenska fordon, även om en del tyska lok och till och med spanska vagnar sågs rulla. Ovan möts en X2-motorvagn och ett Rapidlok.

Godståg