Att sänka sig en nivå

Alla vet att varje någorlunda seriös modelljärnväg måste ha en skuggbangård. Ändå planerade jag aldrig in någon sådan på min anläggning.
Det är naturligtvis snudd på oförlåtligt, men som tur är inte omöjligt att rätta till. I dag har jag konstaterat att det inte fordras några större ombyggnationer för att bygga en skuggbangård - endast några extra växlar behövs.
Skuggbangården skulle då byggas under den befintliga anläggningen, där det ju finns så gott som obegränsat med plats. Ned-/uppfarten skulle ske längs anläggningens ena sida (någon helix behövs inte), och ansluta till befintliga räls i en tunnel.

För att kunna komma ner till skuggbangården från båda håll, alltså oavsett åt vilket håll tåget lämnar stationen, krävs några extra växlar, men inte mer. Skuggbangården kan sedan byggas ut vartefter, tills den fått tillräckligt många spår.

Nürnberg

1835 byggdes den allra första järnvägen i Tyskland mellan Nürnberg och Fürth. Så vilken stad kan vara lämpligare för det största tyska järnvägsmuseet, DB-museet, än just Nürnberg?

Jag hade länge velat besöka detta museum, och i påskas var det dags. Delvis på grund av tur hade jag lyckats boka ett hotellrum med utsikt över spåren intill Hauptbahnhof. Och plötsligt hördes det karakteristiska ljudet av ett ånglok utanför fönstret, och ett lok Baureihe 52 uppenbarade sig. Loket visade sig inte höra till museet, utan till en privat organisation i Nürnberg. Fantastiskt! 

På museet finns såväl ambitiösa och informativa utställningar som historiska järnvägsfordon. En av höjdpunkterna är den modelljärnväg som finns på övervåningen och som visas en gång i timmen. Anläggningen byggdes på 60- 0ch 70-talen och uppfyller kanske inte alla dagens krav på landskapsgestaltning, men imponerar ändå genom sin omfattande och varierande trafik.

När denna modelljärnväg byggdes fanns det ingen digitalstyrning - trafiken styrs i stället av omkring 5 000 relän! Under visningen framhölls särskilt hur verklighetstrogen trafiken är: anläggningen har automatisk linjeblockering och styrs av den tjänstgörande tågklareraren via ett helt realistiskt ställverk.

Fordonsflottan på anläggningen har moderniserats sedan 60-talet, och i dag trafikeras banan både av ånglok och av moderna Ice:s

Just nu pågår också ombyggnationer på museet. Ett nytt utomhusområde ska snart invigas, barnavdelningen ska göras om och utställningarna ska kompletteras med tiden efter 1989. Så det finns all anledning att återvända till Nürnberg och DB-museet om något år eller så, när allt det nya förhoppningsvis står färdigt.

Några bilder

Det snabba och komfortabla VT 08.5 har just lämnat stationen och passerar förbi lokstallarna, där ett ånglok typ BR 23 gjorts i ordning och är redo att träda i tjänst.
Två tåg möts på Radeburgs station. Perrongen känns kanske inte helt bra, säkerligen har en eller annan resenär snubblat över den märkliga ojämnhet som kan skönjas strax hitom taket. Uppenbarligen har någon inte skött sitt jobb riktigt. Frågan får tas upp på högre ort och åtgärdas.

Ställverket vid stationens västra ände.

Nya signaler

Utfartssignaler i stationens östra ände.
Lokstationen.

MJ-magasinet nr 9 är här!

Den eminenta tidskriften Modelljärnvägsmagasinet har utkommit med sitt nionde nummer, som innehåller en rad intressanta och inspirerande artiklar.

Bland annat kan man läsa om tjeckiska järnvägar och deras omsättning i modell, om MiWuLa i Hamburg. Själv medverkar jag med en artikel om Märklindagarna i Göppingen.

Gammalt lok åter i trafik

Efter att ha varit avställt för reparation under lång tid är nu detta gamla lok av Baureihe 81 åter i trafik.

Loket kommer faktiskt ur min allra första Märklin-startsats. Det har sedan tidigare genomgått en digitalisering genom att jag byggt in en delta-modul, men därefter måste något missöde ha inträffat, ty loket tappade en mutter som håller fast koppelstång och vevstake på ena sidan. Därmed var det obrukbart.

Tack och lov hade Eskader i Stockholm en mutter av rätt typ, så att felet lätt kunde avhjälpas. Nu rullar loket igen, även om en det skulle behöva besöka verkstaden igen: jag hade glömt att belysningen inte fungerade, och köpte därför inte heller några nya lampor.

Den här modellen är kanske inte den allra vackraste, utan har drag av en viss klumpighet som äldre Märklinlok har. Men den känns gedigen, helt gjuten i metall som den är, och det är med glädje som det nu åter tagits i trafik.

Loket kommer troligen att få dra mindre lokaltåg, som på bilden nedan, eller användas för växling på stationen, som på bilden ovan.

Lövträd