Nyköpingsbanan 100 år

 I år är det 100 år sedan Nyköpingsbanan, mellan Järna och Nyköping, invigdes. Det firades på lördagen med att Stockholms ånglokssällskap, SÅS, körde ångtåg längs hela sträckan, med uppehåll på stationerna längs vägen.
Här har tåget, draget av S1 1921, kommit till Tystberga.

 Många Tystbergabor kom för att titta på tåget.

Snart åker vi till Göppingen!

Märklindagarna och Internationella modelljärnvägsutställningen (IMA) är fantastiska evenemang, som i år liksom för två år sedan kommer att äga rum samtidigt i Märklinstaden Göppingen.

Några basfakta om dagarna torde få vilken tågnörd som helst att råka i hänryckning: över 60 000 besökare väntas till den lilla sydtyska staden. Där kommer de att mötas av över 20 lokomotiv och specialtåg: åtta ånglok kommer att köras, ett av dem är det legendariska 01 105, som restaurerats efter den fruktansvärda branden vid järnvägsmuseet i Nürnberg för några år sedan. Bland dieselloken finns ett V 200, och elloken representeras bland annat av ett schweiziskt 6/6.

I mässhallarna finns omkring 130 utställare inom modelltågsbranschen, som presenterar sina produkter och som visar upp anläggningar i olika skalor.

Jag kommer självklart att vara på plats och rapportera, både på denna blogg och senare i Modelljärnvägsmagasinet.

 Årets Märklindagar och IMA äger rum den 13-15 september.

Det är vackrast när det skymmer...

Biergarten

Att ta en öl framåt eftermiddagen är trevligt, i synnerhet på en så här fin servering.

De nya signalerna - film

Ett godståg passerar Radeburg. Signalerna är från Viessmann och har beskrivits i ett tidigare inlägg.

En tillbakablick

Understundom kan modellrallarens arbete synas hårt och nästan lönlöst; det går endast långsamt framåt och är kantat av allehanda felberäkningar och bakslag. Men ändå njutningsfullt. Och så en dag står man där med en nästan färdig, visserligen i många stycken bristfällig, men dock bitvis vacker anläggning (och funderar på vad som ska byggas ut eller om). Denna bildserie visar några av de avgörande momenten i tillkomsten av min anläggning Radeburg med omnejd.

 

Så  här började det, sommaren och hösten 2009 i Linköping. Ett stabilt ramverk är lagt, och rälsen placeras ut för att byggaren ska få en uppfattning om huruvida planerna låter sig omsättas i praktiken (att göra noggranna ritningar i dator eller på annat sätt har aldrig legat för mig).

 

Det hela börja ta form, man kan ana grunddragen i landskapet och spårsträckningen. En hjälpande hand är alltid välkommen (nedan). 

 

Våren 2011 var det dags att flytta anläggningen från Linköping till en ny, större och ljusare lokal utanför Nyköping. Nedmonteringen och packningen gick utan större missöden, men till saken hör att landskapet var mycket ofärdigt. Någon risk för skador på fint utarbetade detaljer förelåg därför knappast.

Transporten gick dock ej helt utan incidenter. På E4 strax norr om Norrköping förnam vi ett skrämmande ljud såsom av hastigt utpysande luft, och en påtaglig försämring av bilens prestanda. Efter ett telefonsamtal med uthyraren förstod vi att det troligen rörde sig om en brusten turboslang. Färden fortsatte i långsammare takt och nådde slutligen målet.

 

 

På plats i nya lokalen fortskrider arbetet med landskapet. På några ställen har det fått färg, på andra är det ännu bara gips, tidningspapper eller spånplatta. 

Min kära mor hjälper också till. Större kompetens när det gäller finare detaljer, noggrannhet och känsla för material går knappast att finna.

  L 

 

Så småningom blir det allt grönare, ehuru träd och buskar ännu saknas. 

Några träd har planterats, men landskapet är fortfarande förfärande kalt.

2013: Det artar sig, men mycket finarbete i detaljerna återstår givetvis. Fler träd behövs. Många tekniska förbättringar återstår också.

Besök hos VSJS

VSJS, Västra Sörmlands järnvägshistoriska sällskap, hur nyligen fått en ny, trivsam föreningslokal i en villa i centrala Katrineholm. Här är föreningen i färd med att bygga en modulanläggning med sörmländsk förebild. Ovan syns en modell av hållplatsen Hålbonäs.