Understundom kan modellrallarens arbete synas hårt och nästan lönlöst; det går endast långsamt framåt och är kantat av allehanda felberäkningar och bakslag. Men ändå njutningsfullt. Och så en dag står man där med en nästan färdig, visserligen i många stycken bristfällig, men dock bitvis vacker anläggning (och funderar på vad som ska byggas ut eller om). Denna bildserie visar några av de avgörande momenten i tillkomsten av min anläggning Radeburg med omnejd.
Så här började det, sommaren och hösten 2009 i Linköping. Ett stabilt ramverk är lagt, och rälsen placeras ut för att byggaren ska få en uppfattning om huruvida planerna låter sig omsättas i praktiken (att göra noggranna ritningar i dator eller på annat sätt har aldrig legat för mig).
Det hela börja ta form, man kan ana grunddragen i landskapet och spårsträckningen. En hjälpande hand är alltid välkommen (nedan).
Våren 2011 var det dags att flytta anläggningen från Linköping till en ny, större och ljusare lokal utanför Nyköping. Nedmonteringen och packningen gick utan större missöden, men till saken hör att landskapet var mycket ofärdigt. Någon risk för skador på fint utarbetade detaljer förelåg därför knappast.
Transporten gick dock ej helt utan incidenter. På E4 strax norr om Norrköping förnam vi ett skrämmande ljud såsom av hastigt utpysande luft, och en påtaglig försämring av bilens prestanda. Efter ett telefonsamtal med uthyraren förstod vi att det troligen rörde sig om en brusten turboslang. Färden fortsatte i långsammare takt och nådde slutligen målet.
På plats i nya lokalen fortskrider arbetet med landskapet. På några ställen har det fått färg, på andra är det ännu bara gips, tidningspapper eller spånplatta.
Min kära mor hjälper också till. Större kompetens när det gäller finare detaljer, noggrannhet och känsla för material går knappast att finna.
Så småningom blir det allt grönare, ehuru träd och buskar ännu saknas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar