Hittills har samtliga växlar på anläggningen varit manuella och fått läggas om för hand - ett faktum som naturligtvis inte alls motsvarar de krav och förväntningar som finns på en modern infrastruktur.
Tanken och planen har hela tiden varit att växlarna ska gå att lägga om elektriskt. Någon gång kanske det till och med kan bli fråga om att styra dem digitalt, men tills vidare är ambitionsnivån att undan för undan se till så att de kan fjärrstyras med analog teknik.
I dag togs det första steget mot denna mer automatiserade värld. Två gamla plåtskensväxlar har nu anslutits - vilket gör att de för första gången överhuvudtaget kan användas på anläggningen. Ty de är placerade i ett berg och sålunda oåtkomliga för manuell omläggning.
De båda växlarna (som bilden ovan visar) medför helt nya trafikmöjligheter - bland annat skapas härigenom ytterligare en möjlighet att vända tågen.
Dessa dolda växlar hade jag om inte glömt, så åtminstone inte reflekterat närmare över sedan de först lades på plats. Denna tanklöshet straffade sig (som ju ofta fallet är) när jag insåg konsekvenserna av dem. De knyter nämligen ihop den nedre, enkelspåriga vändslingan med den dubbelspåriga huvudlinjen (ja jag borde visa en spårplan här någon gång kanske). Detta sker dock på ett sådant sätt att tåg som kommer från enkelspåret och in på huvudlinjen hamnar på det vänstra spåret - vilket är helt oacceptabelt då det får förödande konsekvenser för hela trafikupplägget i övrigt, som - den tyska förebilden trogen - bygger på högertrafik.
Sålunda blev jag tvungen att bygga in ytterligare ett växelpar, som styr över tågen på rätt sida (bild nummer två). Dessa växlar behöver dock inte någon motor, då de aldrig behöver läggas om!
Dessförinnan krävde ytterligare en gammal planeringsmiss en hel del arbete. Det rörde sig om en liten del av ett berg, som raserats i samband med flytten eftersom det av misstag byggts ihop över en sektionsgräns. För att undvika dylika missöden i framtiden, föreföll det mig bättre att helt riva bort den lilla bergknallen. Även en tunnelportal visade sig behöva flyttas några centimeter. Resultatet blev ett stort hål (ovan). Naturligtvis befinner sig tunnelöppningen på en plats som är mycket svåråtkomlig, så att arbete där är i det närmaste omöjligt att genomföra.Ändå lyckades det, om än med en smula besvär, att åter bygga in tunnelportalen på sin nya plats.
Ett relativt framgångsrikt arbetspass blev det alltså ändå till sist -även om det än en gång visat sig att planeringen kunde varit bättre från början. Men nästa anläggning kommer att bli helt fulländad...
