V 200

Ett helt nytt lok väcker beundran bland resenärerna vid Radeburgs station. Det är det stora diesellokomotivet V 200 som inte minst genom sin moderna färgsättning och design imponerar på åskådarna.

Loket är i första hand avsett för de snabba fjärrtågen och blir naturligtvis en kontrast till de många ångtågen, som annars dominerar trafiken.

Det allra första V 200 lämnade Krauss-Maffei-fabriken i München 1953 för en första försökstur till Ingolstadt. Loket var i många delar en vidareutveckling av det något äldre, mindre diesellokomotivet V 80. Dieseldrift var ju inte heller något nytt. I synnerhet vad gäller dieselmotorvagnar hade redan Deutsche Reichsbahn haft stora framgångar. Stora diesellokomotiv som V 200 var dock något i stort sett oprövat.

V 200 byggdes för en maxhastighet av 140 km/h. Vid den här tiden var det egentligen inte direkt ekonomiskt lönsamt att köra diesellok i den här storleksklassen och i fjärrtåg, jämfört med motsvarande ånglok. Diesel var dyrt. Men man kunde vinna något i hastighet. Dessutom ansågs det nya loket vara god pr och locka människor att ta tåget. Det sattes till en början också in i de prestigefyllda fjärrtågen.

V 200 blev mycket riktigt en framgångsrik symbol för den unga tyska förbundsjärnvägen. Den röd-grå-vita färgsättningen med det svängda V:et (jfr folkabussen) var effektfull. Endast dieselmotorvagnarna VT 08 och senare VT 11 (TEE) torde vid denna tid ha kunna tävla med V 200 som symbol för den moderna järnvägen i Tyskland.

På de första loken V 200.0 följde 1961 de kraftfullare V 200.1.

V 200 är knappast något ovanligt lok på modelljärnvägar och Märklin har haft loket i olika varianter genom åren. Mitt lok har produktnummer 39804, vilket bland annat betyder att det har en rad ljudfunktioner. Det föreställer V 200 020 omkring 1958.