Mycket ovanligt och värdefullt lokstall förfaller i Berlin

I norra Berlin står en snudd på unik, industrihistoriskt  mycket värdefull byggnad och förfaller.

Der rör sig om det på 1890-talet byggda rundlokstallet i Pankow-Heinersdorf.

Till skillnad från mera vanliga (rund)lokstall från ånglokstiden är detta helt cirkelformat, tillslutet. I stället för att ha en vändskiva placerad utomhus och med stallplatserna runt, befann sig i lokstall av denna typ vändskivan i mitten, inomhus. Fördelen torde ha varit att det hela var väderskyddat, men nackdelarna skulle snart visa sig överväga. I takt med att loken blev större och längre, rymdes de inte längre på vändskiva eller stallplatser. Anläggningens konstruktion gjorde en utbyggnad omöjlig.

Ändå var lokstationen i Pankow-Heinersdorf i bruk in på 1990-talet. Sedan dess står den dock övergiven, och förfallet är tyvärr mycket påtagligt.

Trots, kanske också delvis tack vare förfallet, är byggnadens skönhet överväldigande, med det kupolformade taket och med ljuset som strömmar in från alla håll.

Hela området står öppet, man behöver inte ens kliva över ett staket eller ignorera någon förbudsskylt. Här finns också ett nyare lokstall med vad som ser ut att vara en tämligen intakt vändskiva (utomhus, på vanligt vis) och flera andra byggnader, alla mer eller mindre förfallna och vandaliserade.

Som på många andra håll i Berlin har platsen blivit ett tillhåll för graffitikonstnärer/vandaler, vid mitt besök mötte jag efter en stund tre ynglingar, som hälsade vänligt.

Hur fascinerande förfallna och övergivna platser än är, är förstörelsen av denna nästan unika byggnad tragisk och en skam. I Tyskland sägs endast ytterligare ett rundlokstall av den här typen - också det i Berlin och förfallet - finnas kvar. Att byggnaden är kulturminnesmärkt har inte räddat den från att långsamt rasa samman (men kanske skyddat den från rivning, trots allt).

Hoppet om att lokstallet i Pankow Heinersdorf ska räddas lever dock. Storslagna planer finns för hela området. Här ska bostäder och butiker byggas, sägs det. Efter att frågan stötts och ältats i åratal mellan markägaren och olika politiska och byråkratiska instanser, rapporterade Berlinmedier i våras om att en överenskommelse slutligen nåtts. Lokstallet ska, enligt vad exploatören tillkännagivit, restaureras. Förhoppningsvis sker det vördnadsfullt och förhoppningsvis (för)blir detta ovanligt vackra rum tillgängligt för allmänheten.

Järnvägsmuseet i Dresden

Det finns många fina järnvägsmuseer i Tyskland, museer som ofta snarare är föreningar som håller gamla järnvägsfordon- och miljöer vid liv än visar utställningar. Ett sådant i östra Tyskland finns i Dresden.
Museet håller till i vad som finns kvar av en den en gång betydligt större lokstationen Bw Dresden-Altstadt.

Under den nyss gångna helgen hölls är en större ångloksträff, med tillresta ånglok även från utlandet (Tjeckien och Slovakien).

De tjeckiska loken 498.1 sägs representera det yppersta inom ånglokstekniken i Europa. De byggdes på 50-talet för snabbtåg.

Bland de tyska loken fanns bland annat dessa, godstågsloket 50 3501 och två lok av typ 01. Även ett godstågslok typ 52 fanns bland besökarna.

Trots att anläggningarna här en gång varit mycket större, har lokstationen allt vad som krävs för att loken ska kunna restaurera, och det dessutom på gammalt hederligt vis med vattenhäst och inte med brandbil. Med flera ånglok i gång samtidigt fick besökarna kanske en aning om hur arbetsintensivt bruket av ånglok var och är.

Söndagskväll i Radeburg

 Solen står redan lågt och det börjar bli kväll i Radeburg, när ett lokalgodståg med blandade vagnar lämnar stationen. En kort stund senare anländer Snälltåget västerifrån, medan delar av befolkningen har en trivsam kväll i kvarterets Biergarten.

Märklindagarna 2015

Märklindagarna arrangeras vartannat år i Göppingen, där Märklin ju också har sitt säte och en stor del av sin tillverkning. Sedan 2011 samarrangeras det med IMA, Internationale ModellbahnAusstellung.

Just kombinationen av modelljärnvägsmässa och möjligheten att se och uppleva ett stort antal ånglok i trafik gör arrangemanget tilltalande.

I år är det 25 år sedan den tyska återföreningen, vilket har gett Märklin en anledning att lansera modeller av de östtyska Reko-loken. Reko-loken är i grunden lok av Baureihe 01, men genomgick i Östtyskland omfattande ombyggnationer och förbättringar, vilket också påtagligt ändrade deras utseende. Just ett sådant Reko-lok, 01.519, kom till Göppingen under Märklindagarna. Loket har på senare år rustats och och renoverats, och tanken var nog att det skulle vara kördugligt i Göppingen. Dessvärre blev det inte så; en del arbeten återstår uppenbarligen ännu. Men det var ändå fint att se det nyrustade loket.

Även ett stort antal andra ånglok fanns att se, här följer bilder på några av dem.

Bayerische S 3/6, Märklin 39030

De ursprungligen för den Kungliga bayerska järnvägen byggda loken av typ S 3/6 tillhör de mer berömda tyska snälltågsloken. Loken byggdes - i lite olika varianter - under lång tid, från 1907 till 1931, och var i trafik in på 1960-talet. De sista loken beställdes alltså inte längre av den kungliga bayerska järnvägen, utan av Deutsche Reichsbahn.

Förebilden till Märklins insidermodell 39030  tillhör denna grupp av yngre lok. Modellen avbildar loket så som det såg ut i slutet av 1950-talet, då det alltså var i trafik hos Deutsche Bundesbahn.
Det är ett väldigt stiligt och elegant lok.

Vrena i dag

Museiföreningen i Oxelösund körde i dag ångtåg till Vrena, draget av ett E-lok.

Gleisbesetztmelder - indikation av upptagna spår

Den lilla skuggbangården med tre spår befinner sig på min nya, om- och tillbyggda anläggning i samma plan som resten av spåren. Föga platsbesparande - visst kunde man tänka sig något mer spännande där - men också praktiskt att slippa ha tågen svårtillgängliga.

Hittills har den dolda stationen dock varit väl synlig för betraktaren av anläggningen, vilket givetvis förtar helhetsintrycket. Nu ska den byggas in. Men när tågen inte längre syns, är det förstås också svårt att hålla reda på var de är. Därför har jag ånyo tagit i bruk den enkla men välfungerande indikatorn för upptaget spår (bilden). Står någonting på det aktuella spåret, tänds motsvarande röda lysdiod.

Installationen är kanske inte den vackraste i världshistorien, men det hela fyller sin funktion. Indikatorn fungerar i stort sett som på den riktiga järnvägen: de båda rälerna isoleras från varandra. När minst ett hjulpar befinner sig på spåret, leds ström genom hjulaxeln, och kretsen sluts. Denna enkla variant är möjlig med treräls (med tvåräls måste man tvärtom ha isolerade hjul, för att inte kortsluta).