Märklindagarna 2015

Märklindagarna arrangeras vartannat år i Göppingen, där Märklin ju också har sitt säte och en stor del av sin tillverkning. Sedan 2011 samarrangeras det med IMA, Internationale ModellbahnAusstellung.

Just kombinationen av modelljärnvägsmässa och möjligheten att se och uppleva ett stort antal ånglok i trafik gör arrangemanget tilltalande.

I år är det 25 år sedan den tyska återföreningen, vilket har gett Märklin en anledning att lansera modeller av de östtyska Reko-loken. Reko-loken är i grunden lok av Baureihe 01, men genomgick i Östtyskland omfattande ombyggnationer och förbättringar, vilket också påtagligt ändrade deras utseende. Just ett sådant Reko-lok, 01.519, kom till Göppingen under Märklindagarna. Loket har på senare år rustats och och renoverats, och tanken var nog att det skulle vara kördugligt i Göppingen. Dessvärre blev det inte så; en del arbeten återstår uppenbarligen ännu. Men det var ändå fint att se det nyrustade loket.

Även ett stort antal andra ånglok fanns att se, här följer bilder på några av dem.

Bayerische S 3/6, Märklin 39030

De ursprungligen för den Kungliga bayerska järnvägen byggda loken av typ S 3/6 tillhör de mer berömda tyska snälltågsloken. Loken byggdes - i lite olika varianter - under lång tid, från 1907 till 1931, och var i trafik in på 1960-talet. De sista loken beställdes alltså inte längre av den kungliga bayerska järnvägen, utan av Deutsche Reichsbahn.

Förebilden till Märklins insidermodell 39030  tillhör denna grupp av yngre lok. Modellen avbildar loket så som det såg ut i slutet av 1950-talet, då det alltså var i trafik hos Deutsche Bundesbahn.
Det är ett väldigt stiligt och elegant lok.

Vrena i dag

Museiföreningen i Oxelösund körde i dag ångtåg till Vrena, draget av ett E-lok.

Gleisbesetztmelder - indikation av upptagna spår

Den lilla skuggbangården med tre spår befinner sig på min nya, om- och tillbyggda anläggning i samma plan som resten av spåren. Föga platsbesparande - visst kunde man tänka sig något mer spännande där - men också praktiskt att slippa ha tågen svårtillgängliga.

Hittills har den dolda stationen dock varit väl synlig för betraktaren av anläggningen, vilket givetvis förtar helhetsintrycket. Nu ska den byggas in. Men när tågen inte längre syns, är det förstås också svårt att hålla reda på var de är. Därför har jag ånyo tagit i bruk den enkla men välfungerande indikatorn för upptaget spår (bilden). Står någonting på det aktuella spåret, tänds motsvarande röda lysdiod.

Installationen är kanske inte den vackraste i världshistorien, men det hela fyller sin funktion. Indikatorn fungerar i stort sett som på den riktiga järnvägen: de båda rälerna isoleras från varandra. När minst ett hjulpar befinner sig på spåret, leds ström genom hjulaxeln, och kretsen sluts. Denna enkla variant är möjlig med treräls (med tvåräls måste man tvärtom ha isolerade hjul, för att inte kortsluta).

W som i Warten

W-signalen, das Wartezeichen, är en viktig signal vid växling. Här måste man vänta, tills signal ges som tillåter passage.

Den fina signalen, som dels är belyst med en lampa som på bilden, dels har två små lampor som tänds när passage är tillåten, kommer från Viessmann.

Det är vackrast när det skymmer...

Så här vackert kan det vara längs ringlinjen i Berlin!

Mer Berlin...

Jag har tidigare nämnt Anhalter Bahnhof, en gång en en stor och betydelsefull järnvägsstation i Berlin, varav i dag endast återstår en liten ruinrest. Av det likaledes en gång stora spårområdet i anslutning till stationen finns inte heller mycket kvar - men spåren är inte helt borta.

Vid Yorckstrasse kan ännu många av de järnvägsbroar som förde tågen till stationen beskådas. Tanken är också att dessa ska bevaras för framtiden, även om de i dag är nedgångna.

I den så kallade Park am Gleisdreiceck finns fler rester av spårområdet, som till exempel detta gamla ställverk (ovan) och en hel del järnvägsspår i vad som nu har hunnit bli en skog. Ett av spåren ser dock ut att vara i körbart skick, och leder till det teknikhistoriska museet  - som ju är inhyst i den gamla lokstationen på området kring Anhalter Bahnhof. På museet finns också en modell över stationen och spårområdet, som jag nämnt tidigare.