Berlin

Att besöka Berlin är glädje för varje järnvägsintresserad person, inte minst tack vare den utmärkta, spårbundna kollektivtrafiken i staden och den bokstavligt talat upphöjda position som järnvägen intar här.

Berlins järnvägshistoria började på 1830- och 40-talen med anläggandet av flera olika privatbanor med ändstationer i staden. Så öppnade 1838 Berlin-Potsdamer Eisenbahn med sin huvudstation Potsdamer Bahnhof. 1841 öppnade Anhalter Bahnhof, 1842 Stettiner och Frankfurter/Schlesischer Bahnhof och 1846 Berlin-Hamburger Eisenbahn med Hamburger Bahnhof.

Dessa och andra säckstationer kom att prägla Berlins järnvägsinfrastruktur i drygt 100 år; under senare delen av 1800-talet fick många av stationerna nya, mäktiga hallar.

I början fanns ingen förbindelse mellan de olika banorna och stationerna, så att resande och gods som skulle vidare  på andra linjer fick gå till fots eller färdas med hästvagnar. Snart byggdes en sammanbindningsbana, som dock löpte på gatunivå och därmed hindrade övrig, ej spårbunden trafik.

Så småningom, på 1860- och 70-talen, byggdes Ringbanan, en ring runt staden, som förband alla de stora järnvägsstationerna, och senare även Stadsbanan, en i öst-västlig riktning löpande sammanbindningsbana över gatunivå. Denna struktur med ring- och stadsbana består fortfarande. Bilden nedan visar en station på ringbanan, ännu i dag kan man se de fina formsignalerna!

Av de mäktiga säckstationerna återstår dock tyvärr inte mycket. Ostbahnhof, som byggdes om till en genomgående station i samband med att stadsbanan byggdes i början av 1880-talet finns ännu, men Potsdamer, Anhalter, Görlitzer, Stettiner och Lehrter Bahnhöfe är borta, endast namnen finns ibland kvar som beteckningar på S- och U-bahnstationer; på platsen för Lehrter Bahnhof finns nu den stora och fina, nya Hauptbahnhof.

Spåren av de gamla stationerna finns dock kvar, påtagligast i form av stora, kilformade parker, där en gång rälsen gick. Görlitzer park är ett sådant exempel, där också enstaka före detta järnvägsbyggnader finns kvar:

 Av Anhalter Bahnhofs en gång storslagna, 170 meter långa och 34 meter höga hall återstår endast en ömklig ruin.

Den enda av de gamla stationerna vars huvudbyggnad är intakt, är Hamburger Bahnhof, som i dag inhyser ett konstmuseum.

Det Tyska teknikmuseet ligger i det område, där en gång Anhalter Bahnhof fanns; museet är bland annat inhyst i två lokstall, som en gång hörde till denna station. Här byggs också en modell i H0-skala av Anhalter Bahnhof som den såg ut 1938. Det är ett mycket ambitiöst projekt, som görs ideellt, och där anspråken på detaljrikedom och korrekthet i förhållande till förebilden är mycket stora.

I museiparken finns ännu spår kvar av den stora anläggningen intill lokstationerna, att se dessa räls bland de numera rätt stora träden som hunnit växa här är en intressant syn.

Stettiner Bahnhof avvecklades 1952, men än i dag finns en järnvägsbro norr om stationen kvar - den står och rostar och har så gjort sedan det sista tåget gick här 1952 - en typiskt berlinsk historia, ty även om mycket är borta och rivet här, har man också låtit mycket bara stå kvar.

Modelljärnvägare bör också besöka Loxx vid Alexanderplatz, där det finns en fin visningsanläggning. Den har inte samma krav på att vara en exakt avbild av verkligheten, men icke desto mindre finns här flera stationer i modell, som Zoologischer Garten, Ostbahnhof och Alexanderplatz.