MJ-skolan del 2: Märklins rälstyper

Innan bygget kan komma igång, måste man välja vilken typ av räls som ska användas. Det finns naturligtvis en uppsjö olika sorter - i synnerhet om vi tar i beaktande de olika skalor som finns. Jag har här inte berört varken valet av skala eller av märke eller tekniskt system. Detta är naturligtvis ett i många avseenden avgörande val, men jag tänker inte fördjupa mig i det här.

Själv kör jag Märklin i H0-skalan, och ska här kort uppehålla mig vid Märklins räls. Den som redan har bestämt sig för köra 2-räls/likström, behöver förstås inte fördjupa sig närmare i detta.

I dag tillverkar Märklin två typer av räls: C-rälsen (till höger i bilden ovan) och K-rälsen (i mitten). Tidigare fanns också M- eller metallrälsen (till vänster).

Alla tre typer fungerar för Märklinfordon. Den gamla M-rälsen kan alltså användas också för helt nya lok. Men för den som tänkt sig att köpa nytt, gäller det alltså att välja mellan K- och C-räls.

C-rälsens stora fördel är dess fantastiska användarvänlighet. Den är robust och mycket enkel att sätta ihop. Man är i stort sett garanterad att slippa störningar och problem. Rälsen är också snygg, åtminstone om den målas. C-rälsen har också vad som ska föreställa ballast (makadam). För att få detta att se riktigt snyggt ut, behöver det kanske kompletteras med ytterligare lite grus, samtidigt som rälsen måste så att säga byggas in i de fall där man önskar sig en mindre framträdande ballastering (exempelvis på stationer).

Fördelen med K-rälsen är nog framför allt att det här finns flexräls. Det är alltså räls som användaren själv kan böja till efter eget tyckte och smak. Det möjliggör mycket slanka kurvor. Nackdelen är att det kan vara lite krångligare att sammanfoga flexräls (de måste ju också sågas till i rätt längd, och därefter sättas ihop med hjälp av särskilda kontaktbleck). K-rälsen måste också ballasteras för hand.

Det går att få det snyggt med båda rälstyperna. Med K-rälsen finns en större frihet, och nog också en större potential att få det riktigt, riktigt snygg. Nackdelen är att det är krångligare och tar längre tid.

På min anläggningar använder jag K-rälsen på alla synliga avsnitt. I det fördolda använder jag både C-räls och gammal M-räls. Alla tre rälstyperna går att kombinera med särskilda övergångsskenor.

Om jag skulle börja på en ny anläggning i dag och köpa helt ny räls, skulle jag nog tänka över valet av räls ännu en gång. Kanske skulle jag landa vid en kombination av de två rälstyper som saluförs i dag: K-rälsen för en större frihet på vissa delar - och C-räls på resten av anläggningen, helt enkelt eftersom C-rälsen är så enkel och driftssäker.

När det gäller rälsen finns ytterligare några saker att tänka på. Som nämndes tidigare är så stora kurvradier som möjligt alltid att eftersträva. Även de största kurvradierna på modelljärnvägen är i de allra flesta fall mycket snävare än förebilderna. Vidare bör i möjligaste mån slanka växlar användas. Dessa är snyggare och mer realistiska.