Gatumusikanter och andra i Radeburg

Det är en stilla sommarförmiddag i Radeburg. Morgontrafiken är över och just nu är det inte så många resenärer på stationen. Men pensionerade järnvägsarbetaren Horst Schuster har inte kunnat slita sig  helt från sin tidigare arbetsmiljö. Nu spelar han marscher och kända visor på sitt positiv.

Inte långt därifrån står kollegan och konkurrenten om de förbipasserandes Groschen, tidigare musikläraren Wolfram Haase. Han blev sig aldrig riktigt lik efter att han släppts ur sovjetisk krigsfångenskap och återvänt hem, men förefaller finna lindring i dragspelsspelandet. Den uppmärksamma lyssnaren noterar att han även spelar ryska visor.

Vid Lutherstatyn i staden har ett betydligt muntrare gäng samlats, faktiskt en hel liten jazzorkester. Publiken är dock än så länge begränsad till fyra personer: tidigare svarvaren och från Bayern blott för några år sedan inflyttade Kurt Prantl, vars alkoholism dessvärre under senare tid förvärrats, så att han nu mest hela dagarna sitter här vid statyn och dricker, studerande Antje Müller, som unnar sig en liten paus i solskenet samt hemmafrun Annemarie Weber med barnbarnet Louise. Att Lutherstatyn har blivit ett tillhåll för jazzmusikanter och bänkalkisar råder det delade meningar om. Medan somliga i grannskapet beklagat sig, finner andra, även något äldre personer som Frau Weber - för övrigt kyrkligt aktiv - stämningen här i allmänhet trivsam. (Frau Weber hyser nog också medlidande med och en önskan att kunna hjälpa Herr Prantl att ta sig ur sitt missbruk). 

Under tiden löper trafiken och arbetet vid järnvägen på som vanligt. Ett D-tåg draget av ett diesellok V 200 lämnar just stationen och dränker med sitt motorljud för ett ögonblick tonerna från jazzorkestern. 

En kort stund senare passerar att snabbtåg, alltmedan man på den lilla godsbangården tar han om leveransen från morgonens lokala godståg. 

Vid 11-tiden anländer, i dag några minuter sent, lokaltåget västerifrån. 

Stad och land

Stadslivet har sina fördelar och sin charm, men nog kan det vara farligt också med alla förförelser och skumma typer. Järnvägsstationen i Radeburg drar förstås till sig allt möjligt folk och den goda tillgången på billig alkohol gör stationen till ett tillhåll för dagdrivare och arbetsskygga ... Men goda ekonomiska tider gör ändå att de sociala problemen är överkomliga och personen på bilden är nog inte någon ansvarslös eller halvkriminell, utan en hederlig arbetare, som kanske unnar sig en öl i kiosken i väntan på pendeltåget hem.

På landet, ännu förhållandevis orört av den nya tidens jäkt och stress, och inte så hårt drabbat av det endast för knappt 15 år sedan rasande världskriget, råder åtminstone till synes idylliska förhållanden, som på denna lilla gård strax utanför Radeburg.

Ett nytt lok

Ett nytt, modernt ånglok har tagits i trafik på sträckan förbi Radeburg: Det stora snälltågsloket Baureihe 10. Med sin strömlinjeformade front, slutna förarhytt och nyutvecklade tender gör det ett ytterst elegant intryck.

Förebilden till detta lok, som funnits som modell i olika varianter och som nyligen släppts från Märklin, byggdes efter kriget och togs i trafik 1957. Det var därmed ett av de så kallade Neubauloks - nya ånglok som konstruerades och byggdes på 1950-talet.

Totalt fem olika nya ånglokstyper utvecklades och byggdes i Västtyskland efter andra världskriget. BR 10 är det största och utseendemässigt kanske mest spektakulära. Det hann dock byggas i endast två exemplar. Ånglokens era gick snabbt mot sitt slut och det blev tydligt att elektro- och diesellokomotiven var överlägsna. Ungefär samtidigt som BR 10 togs till exempel även det stora dieselloket V 200 i trafik.

Det efterkrigsånglok som kom att byggas i flest exemplar, 105 stycken, är BR 23. Det är ett något mindre persontågslok än BR 10. BR 23 är i mitt tycke ett av de snyggaste ångloken överhuvudtaget.

De nya loken visade sig många gånger vara lyckade konstruktioner. De var mer effektiva än sina äldre systrar, men de kom för sent. BR 23 var ändå i trafik ända till 1976 och hann således göra tjänst i omkring 20 år. BR 10 togs ur trafik redan 1968, endast 11 år efter leverans.

I dag finns flera BR 23 bevarade, och jag hade för några år sedan nöjet att åka med ett museitåg, draget av ett sådant lok. Av de två BR 10:orna finns ett bevarat, dock inte i trafikdugligt skick.

Berlins spår 1-vänner

Strax utanför Berlin, i en trist industrilokal, döljer sig Berlin-Brandenburgs spår 1-vänners (Spur 1-Freunde Berlin-Brandenburg) stora modelljärnvägsanläggning, som Tågbloggen nyligen hade äran att besöka.

Föreningen firar sitt 20-årsjubileum i år. Den stora skalan 1 (1:32) kräver mycket plats. Det var också bakgrunden till föreningens grundande - några spår 1-rallare ville kunna se sina lok och tåg i trafik. Efter en del letande hittades en lämplig lokal och snart bygges en triangelformad anläggning, som består än i dag.

Spårplanen är i grunden en rundbana. Längs anläggningens längsta sida finns en stor station, ett stickspår leder till två stora lokstationer, en för ånglok och en för diesellok.

Dessutom finns en smalspårsbana, som ännu delvis är under uppbyggnad, och en skuggbangård för vilken det också finns planer på utbyggnad.

Klubbens medlemmar äger sina respektive lok och vagnar. Anläggningen består av sektioner, som även de ägs enskilt av medlemmarna, så att en medlem också har rätt att ta sin sektion och gå - dock efter att först ha förvarnat i god tid, så att den felande delen kan ersättas med en ny.

Det finns många fina detaljer på anläggningen, till exempel Dupondtarna...

Mycket ovanligt och värdefullt lokstall förfaller i Berlin

I norra Berlin står en snudd på unik, industrihistoriskt  mycket värdefull byggnad och förfaller.

Der rör sig om det på 1890-talet byggda rundlokstallet i Pankow-Heinersdorf.

Till skillnad från mera vanliga (rund)lokstall från ånglokstiden är detta helt cirkelformat, tillslutet. I stället för att ha en vändskiva placerad utomhus och med stallplatserna runt, befann sig i lokstall av denna typ vändskivan i mitten, inomhus. Fördelen torde ha varit att det hela var väderskyddat, men nackdelarna skulle snart visa sig överväga. I takt med att loken blev större och längre, rymdes de inte längre på vändskiva eller stallplatser. Anläggningens konstruktion gjorde en utbyggnad omöjlig.

Ändå var lokstationen i Pankow-Heinersdorf i bruk in på 1990-talet. Sedan dess står den dock övergiven, och förfallet är tyvärr mycket påtagligt.

Trots, kanske också delvis tack vare förfallet, är byggnadens skönhet överväldigande, med det kupolformade taket och med ljuset som strömmar in från alla håll.

Hela området står öppet, man behöver inte ens kliva över ett staket eller ignorera någon förbudsskylt. Här finns också ett nyare lokstall med vad som ser ut att vara en tämligen intakt vändskiva (utomhus, på vanligt vis) och flera andra byggnader, alla mer eller mindre förfallna och vandaliserade.

Som på många andra håll i Berlin har platsen blivit ett tillhåll för graffitikonstnärer/vandaler, vid mitt besök mötte jag efter en stund tre ynglingar, som hälsade vänligt.

Hur fascinerande förfallna och övergivna platser än är, är förstörelsen av denna nästan unika byggnad tragisk och en skam. I Tyskland sägs endast ytterligare ett rundlokstall av den här typen - också det i Berlin och förfallet - finnas kvar. Att byggnaden är kulturminnesmärkt har inte räddat den från att långsamt rasa samman (men kanske skyddat den från rivning, trots allt).

Hoppet om att lokstallet i Pankow Heinersdorf ska räddas lever dock. Storslagna planer finns för hela området. Här ska bostäder och butiker byggas, sägs det. Efter att frågan stötts och ältats i åratal mellan markägaren och olika politiska och byråkratiska instanser, rapporterade Berlinmedier i våras om att en överenskommelse slutligen nåtts. Lokstallet ska, enligt vad exploatören tillkännagivit, restaureras. Förhoppningsvis sker det vördnadsfullt och förhoppningsvis (för)blir detta ovanligt vackra rum tillgängligt för allmänheten.

Järnvägsmuseet i Dresden

Det finns många fina järnvägsmuseer i Tyskland, museer som ofta snarare är föreningar som håller gamla järnvägsfordon- och miljöer vid liv än visar utställningar. Ett sådant i östra Tyskland finns i Dresden.
Museet håller till i vad som finns kvar av en den en gång betydligt större lokstationen Bw Dresden-Altstadt.

Under den nyss gångna helgen hölls är en större ångloksträff, med tillresta ånglok även från utlandet (Tjeckien och Slovakien).

De tjeckiska loken 498.1 sägs representera det yppersta inom ånglokstekniken i Europa. De byggdes på 50-talet för snabbtåg.

Bland de tyska loken fanns bland annat dessa, godstågsloket 50 3501 och två lok av typ 01. Även ett godstågslok typ 52 fanns bland besökarna.

Trots att anläggningarna här en gång varit mycket större, har lokstationen allt vad som krävs för att loken ska kunna restaurera, och det dessutom på gammalt hederligt vis med vattenhäst och inte med brandbil. Med flera ånglok i gång samtidigt fick besökarna kanske en aning om hur arbetsintensivt bruket av ånglok var och är.

Söndagskväll i Radeburg

 Solen står redan lågt och det börjar bli kväll i Radeburg, när ett lokalgodståg med blandade vagnar lämnar stationen. En kort stund senare anländer Snälltåget västerifrån, medan delar av befolkningen har en trivsam kväll i kvarterets Biergarten.