Översikt

Det var ganska länge sedan jag visade en översiktsbild över anläggningen. Så för att förvissa er och mig om att arbetet faktiskt går framåt, om än långsamt, lägger jag nu upp en.

Framför allt har det blivit fler träd och annan grönska under det senaste året. Jämför med bilderna från i jaunari.

Stor trädinventering

Träd är en ständig utmaning för den som vill bygga ett modellandskap. I verkligheten finns det ju ofta oerhört många träd även på en relativt liten yta, åtminstone i nord- eller mellaneuropeiska landskapstyper. Även på min modelljärnväg skulle det antagligen behövas hundratals träd.

Det störa problemet är emellertid att få tag på tillräckligt snygga modellträd. Det finns många olika att köpa, och det går förstås även att bygga dem själv. Även på detta området finns det mästare, men i allmänhet är träden i bästa fall av acceptabelt utseende.

För att bilda mig en uppfattning om köpeträden kvalitet, har jag inhandlat ett antal träd av olika typ och fabrikat. Bilden här visar ett urval av granar. Alla utom en gran är köpta.

Även priset och arbetsinsatsen spelar förstås en roll i avvägningen mellan att köpa och att bygga egna träd.

Lampa

 Den här fina lampan är av Viessmanns fabrikat (samma som signalerna). På dagen är det kanske lite onödigt att den är tänd, men på kvällar och nätter underlättar det givetvis för personalen på lokstationen.

Signal-installation och stoppbock

Radeburgs station saknar fortfarande fullständig signalering. Utbyggnaden går långsamt, men nu har spår 1 fått en utfartssignal även i den västra änden.
Signalen är av Viessmans fabrikat och är en enarmad semafor.

Som framgår av den översta bilden befinner sig signalens motor under den synliga delen av signalen, och den ska alltså installeras under anläggningen. För detta ändamål måste först ett hål i lämplig storlek borras. Därefter dras alla kablar genom hålet, innan signalen slutligen sätts på plats.

 Nu står den där den ska...

 ...men ännu återstår en del arbete innan den blir funktionsduglig. Kablarna måste anslutas - men tyvärr är alla platser upptagna på mina två Märklin-ställpultar. Jag tänker att jag på sikt ska bygga ett ordentligt ställverk med en schematisk spårplan, men tills vidare får jag kanske inhandla ytterligare en ställpullt från Märklin.

En pinsam detalj på anläggningen har länge varit avsaknaden av stoppbockar. Nu är även det fixat!

Så ska en station se ut

Bahnhof Friedrichstrasse, Berlin.

Ett lok BR 23 i fullskala

I de senaste blogginläggen har jag visat några bilder på Märklins fina modell av det tyska ångloket BR 23. Det är ett lok som designades och byggdes efter andra världskriget. Således är det ett mycket ungt ånglok.

Så här ser loktypen ut i fullskala. Detta är lok 23 042 - alltså inte exakt det lok som Märklins modell föreställer - men av samma Baureihe (loktyp eller "-modell"; det som brukar kallas littera när man talar om svenska lok) Skillnaderna i detaljer mellan förebild och modell behöver alltså inte bero på att Märklin misslyckats, utan på att det finns skillnader mallen olika lok inom samma Baureihe. 

 Just det här loket tillhör järnvägsmuseet i Darmstadt Kranichstein i Hessen i Tyskland. Som framgår av bilderna är loket i kördugligt skick.

 

Att åka med ett tåg draget av detta lok ger naturligtvis i sig en inblick i forna tiders tågresande. Känslan av nostalgi förstärks ytterligare när tåget går över bibanor. Här är de gamla formsignalerna ännu i bruk (som ovan. Signalen med två armar visar kör (långsamt, det ligger en växel framför)).

Längs vägen står också gamla byggnader kvar, som ställverket nedan.

 

Bilderna här är från en resa mellan Bensheim och Worms påsken 2011.

Två bilder till på Baureihe 23

På stationen

Två bilder på Baureihe 23

Baureihe 23 var ett av de ånglok som nykonstruerades i Västtyskland efter kriget.

Ställverk

Vy över Radeburgs stations västra infart.

Utsikt över godsmagasinet

Vid lokstationen

Loket 50.4005 på lokstationen. Nu väntar utslaggning, påfyllning av vatten och kol och rutinmässig översyn innan det är dags för nästa tur.

Godståg

BR 50.40.

Genom gröna dalar...

...susar expresståget fram och för snabbt och bekvämt resenärerna till sin destination.

Trafikdag

I dag har jag förutom att fortsätta jobba lite med landskapet också kört tågen för att prova ut en någorlunda fungerande trafiklösning. I detta spelar naturligtvis den nya skuggbangården en avgörande roll.

Denna har nu byggts ut något, så att den omfattar två parallella spår. Kanske förtjänar den egentligen inte benämningen bangård, snarare kanske "dolda uppställningsspår" - men två spår är fortfarande bättre än ett. Jag kan nu köra fyra tåg utan att det känns överbelastat på Radeburgs station: två fjärrgående persontåg, ett lokaltåg och ett godståg.

New York, New York

USA är känt för att vara bilismens land nummer ett, och persontågstrafiken är inte så väl utbyggd. Men på östkusten går det att åka tåg. En resa mellan Washington DC och New York tar bara omkring tre timmar och är betydligt bekvämare och bättre än att flyga.

 När det gäller godstrafiken är det en annan sak. I USA sker en betydligt större andel av godstransporterna på järnväg, än i Europa. Godstågen är ofta mycket långa, och går långsamt.

På Penn Station i NY gör Amtrak reklam för tågresor. Reklamen får väl beskrivas som nostalgisk, då den så tydligt knyter an till äldre tiders järnvägsreklam. Samtidigt betonar den hur avslappnande och bekväm tågresen är, jämfört med att ta bilen.

En plats som också väcker tankar på järnvägsresor på "den gamla goda tiden" är det fantastiska Grand Central i New York (bilden nedan).

Landskapsbilder

Här är några bilder från anläggningen som den ser ut nu. Det saknas fortfarande mycket träd och annan vegetation.

Godståget dras av ett lok Baureihe 50.40 som jag skrivit om tidigare, med skorsten på sidan av pannan.

I bakgrunden syns vad som ska föreställa ett vinberg.

Rengöringsvagn

Smuts och därav åtföljande kontaktsvårigheter kan vara en stor utmaning för modelljärnvägaren. För att kontinuerligt hålla efter rälsen finns särskilda rengöringsvagnar.

På bilden ovan syns en sådan från Märklin. Den har små filtkuddar som ska putsa rälsen.

Dessvärre visar det sig att kuddarna också gör vagnen extra känslig för urspårning, vilket försvårar att ha den i trafik i ordinarie tåg. Men förhoppningsvis kommer vagnen ändå att göra någon nytta.

X 20 i Rättvik

Det här fina tåget såg jag i Rättvik häromdagen. Det är en motorvagn som kallas X20 och som Hilding Carlsson utvecklade för TGOJ på 1950-talet.

Von Haus zu Haus nu också i Radeburg

1950 lanserade Deutsche Bundesbahn ett nytt transportkoncept under namnet von Haus zu Haus. Med hjälp av specialbehållare och särskilda vagnar och lastbilar kunde godset enkelt transporteras från dörr till dörr. Specialfordonen gjorde det också möjligt att föra över behållarna från tåg till lastbil utan hjälp av kran.

Konceptet togs fram för att möta den allt hårdnande konkurrensen från bilismen. Nu kunde järnvägen erbjuda ett praktiskt sätt att skicka gods även på väg - samtidigt som den allra största delen av transporterna skedde på spåren.

Nu rullar en von Haus zu Haus-vagn även på min bana, och kan erbjuda invånarna i Radeburg denna moderna service. Detta tack vare en generös gåva från en bekant som hade en låda oanvänt gammalt Märklin stående på vinden. I kartongen fanns bland annat denna vagn.

Skuggbangården

Nu finns en första ansats till en skuggbangård under resten av anläggningen. Här ska tågen kunna parkera och vänta på att åter dyka upp i synfältet för betraktaren.

 Än så länge är det bara en vändslinga, men tanken är att utvidga med några ytterligare spår. Någon form av automatiserade stopp vore också önskvärt.

Upp- och nedfarten till skuggbangården.

Kaninärt

En koloni kaniner har etablerat sig alldeles i utkanten av lokstationen!

Porten till underjoden

I dag har jag installerat dessa växlar, som utgör anslutningen till den planerade underjordiska skuggbangården. Spåret allra längst ut till vänster i bild kommer att fortsätta ner till den undre nivån.

Växlarna på bilden är nödvändiga för att det ska gå att köra ner i skuggbangården så att säga från alla håll, det vill säga oavsett åt vilket håll som tågen lämnar stationen på den dubbelspåriga huvudlinjen. Spåret till höger i bild är en del av en vändslinga, så även om det på bilden tycks som om det bara går att köra ner till skuggbangården från ett håll, så kan ett tåg som befinner sig på det högra spåret ha lämnat stationen åt motsatt håll, jämfört med tåget på bilden.

Stabilare grund

Industriområdet fortsätter att ta form. Nu har byggnaderna fått en stabil grund att stå på, och gestaltningen av det omkringliggande landskapet och utformandet av miljöer och detaljer kan börja.

Missa inte nya MJ-magasinet!

Det senaste numret av tidskriften Modelljärnvägsmagasinet har nu utkommit!
I det här numret finns artiklar om bland annat digitaliseringen av Märklinlok, om den legendariska spårvagnen Tatra T3 och ett reportage från DB-museet i Nürnberg, som jag själv skrivit.

Dessutom inleds en serie om hur det kan gå till att bygga en modelljärnväg från grunden - från det första startsaten och vidare. Detta ska bli spännande att följa, och förhoppningsvis ge både nybörjare och lite mer initierade modelljärnvägare nyttiga tips och inspiration.

Fler träd

Industriområdet tar så sakteliga form

För att få en uppfattning om hur byggnaderna på industriområdet ska placeras har de här ställts upp provisoriskt på sina ungefärliga platser.

Nu kan rälsen läggas ordentligt och det omkringliggande landskapet gestaltas. Byggnaderna däremot är med undantag av tegelbyggnaden till vänster färdiga. Här har min käre far gjort en storartad insats genom att måla, patinera och förbättra. 

Förökning genom delning

I verkligheten är det fullt av träd överallt, åtminstone häromkring och även i Tyskland, det land som min modelljärnväg ska försöka efterlikna. Att bygga en öken eller nöja sig med torra buskage duger inte.

Alltså återstår mycket arbete, innan landskapet på anläggningen börjar ge den känsla av lummighet och grönska som önskas.

Något underlättades detta arbete dock i dag, då jag demonterade ett stort, men inte alltför vackert lövträd (bilden t v) och av det skapade flera mindre träd och buskar (se ovan). Det stora trädet blev inte så bra som jag önskat, så därför var det lika bra att såga upp det, eller rättare sagt klippa sönder det med en tång. De nya träd som blev resultatet är förvisso ganska små, men de gör sig bra på sluttningen ovan.

Som framgår av bilden är landskapet inte heller här färdigt. En hel del vita fläckar och skavanker återstår - liksom att plantera fler träd och buskar Till vänster på bilden syns vinodlingarna.

Tågmöte

Två toppmoderna tåg möts på den dubbelspåriga huvudlinjen strax söder om Radeburgs station.

Vt 08.5 susar förbi.

SÅS-tåg

I år är det 150 år sedan västra stambanan invigdes och därmed sedan järnvägen kom till Katrineholm.

Katrineholm är en av flera svenska städer som  har hela sin existens att tacka för järnvägen, så därför är det inte mer än rimligt att staden i dag firade järnvägens 150-årsjubileum.

Till firande körde Stockholms ånglokssällskap, SÅS, detta tåg, draget av loket S1 1921. På de båda bilderna ovan syns tåget i Kolke strax söder om Gnesta. Då var det ännu i tid, men dessvärre visade det sig att det längs vägen orsakade några gräsbränder, vilket berodde på att gnistskyddet i skorstenen lossnat. 

 

Tåget fick därför inte fortsätta innan felet var åtgärdat. Här är det i Sparreholm, där det stannade till i väntan på ett nytt gnistskydd. 

  

Att skyddet sitter löst syns tydligt på denna bild.